Tidigare har några kollegor till mig bloggat om olika uppdrag som domare ibland får. Ibland medverkar vi på olika sätt till att ta fram ny lagstiftning. Ett uppdrag som jag har haft är att utreda behovet av ett stärkt straffrättsligt skydd för transpersoner. Jag skulle samtidigt utreda om uttrycket ”könsöverskridande identitet eller uttryck” borde ändras i lagstiftningen. Jag skriver nu om det arbetet och om den process som har lett fram till en ny lagstiftning.
Den nya lagstiftningen
I brottsbalken finns en straffskärpningsregel som tar sikte på brott som begås i syfte att kränka andra människor på grund av att de är just de personer de är. Regeln träffar det som ofta brukar kallas hatbrott. Den kan tillämpas på exempelvis skadegörelse eller misshandel med rasistiska eller homofoba motiv.
Straffskärpningsregeln gäller från och med den 1 juli i år individer och grupper som utsätts för brott helt eller delvis på grund av ”ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet”. Transpersoner inkluderas alltså genom det omdiskuterade begreppet ”könsöverskridande identitet eller uttryck”. Jag återkommer senare till mitt förslag att ersätta det uttrycket och varför det inte godtogs.
Bestämmelsen om olaga diskriminering har samtidigt utvidgats till att också skydda transpersoner.
Riksdagen har dessutom beslutat att bestämmelserna om hets mot folkgrupp ska utvidgas så att de också skyddar transpersoner. Det ska gälla från och med den 1 januari 2019. Den tidpunkten beror på att grundlagsändringar och därför ett nytt riksdagsbeslut efter valet krävs.
Förolämpning med grund i att någon är transperson kan nu också falla under allmänt åtal.
Två luckor i lagstiftningen om olaga diskriminering och i den nämnda åtalsregeln om förolämpning har samtidigt täppts till. Den ena (de så kallade misstagsfallen) avser de fall där gärningspersonen diskriminerar någon på grund av ett antagande om exempelvis brottsoffrets sexuella läggning. Det spelar inte längre någon roll om gärningspersonen haft rätt i sitt antagande eller misstagit sig. Det innebär att till exempel transpersoner som utsätts på grund av att gärningspersonen felaktigt uppfattar dem som homosexuella skyddas. Avgörande är det straffvärda motiv som ligger till grund för diskrimineringen eller det straffvärda uttrycket i förolämpningen. Det innebär också att det inte är relevant och inte ska behöva ställas frågor i brottsutredningen om till exempel vilken sexuell läggning eller könsidentitet som den drabbade faktiskt har.
Den andra luckan handlar om fall där gärningspersonen kränker ett brottsoffer på grund av en egenskap hos någon annan än brottsoffret. Det kan gälla till exempel ett barn som diskrimineras på grund av sina samkönade föräldrar. Bestämmelsen om olaga diskriminering och åtalsregeln om förolämpning har utvidgats så att de gäller också sådana fall.
Den bakomliggande utredningen
Jag fick uppdraget under sommaren 2014. Till min hjälp hade jag en annan domare som utredningssekreterare. Jag hade också hjälp av ett antal experter och en referensgrupp som bestod av företrädare för olika intresseorganisationer. Det direktiv (en uppdragsbeskrivning) som regeringen gav mig att jobba efter finns att läsa här: Stärkt skydd för transpersoner och översyn av vissa termer – Regeringen.se.
I december 2015 lämnade vi våra förslag i ett s.k. betänkande (SOU 2015:103). I betänkandet kan man läsa mer om förslagen och om hur vi motiverade dem. (Betänkandet finns publicerat här: Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner med mera – Regeringen.se). Vi föreslog bland annat de lagändringar som beskrivits inledningsvis men också att begreppet ”könsöverskridande identitet eller uttryck” skulle ersättas med begreppet ”könsidentitet eller könsuttryck”.
Vårt förslag att ersätta begreppet ”könsöverskridande identitet eller uttryck”
Könsöverskridande identitet eller uttryck infördes som en ny diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen 2009. Begreppet tar sikte på personer vars könsidentitet eller könsuttryck alltid eller tidvis skiljer sig/har skilt sig från normen för det kön som tilldelats dem vid födseln – alltså transpersoner. Men i lagen definieras begreppet som ”att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön”.
Begreppet könsöverskridande identitet eller uttryck och definitionen har mötts av kritik sedan de infördes. Kritiken har mestadels gått ut på att formuleringen har ett avvikarperspektiv på så sätt att den utgår från en uppfattning om normen och pekar ut dem som inte följer denna. I utredningen tyckte vi dessutom att både begreppet och definitionen av den var otydliga och missvisande. Man kan fråga sig om transpersoners identitet eller uttryck verkligen ”överskrider” kön eller om begreppet bara är en mindre lyckad försvenskning av det engelska ordet transgender. Man kan också undra vad som avses med ”annat kön” i definitionen. Och visst identifierar sig transpersoner ofta som kvinna eller man?
Vi föreslog att uttrycket ”könsidentitet eller könsuttryck” skulle väljas i stället. Tanken var att alla individer skulle vara skyddade från diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck, oavsett hur könsidentiteten eller könsuttrycket förhåller sig till normen.
Det fortsatta arbetet med den nya lagstiftningen
Förslagen remissbehandlades på vanligt sätt. Det betyder att ett stort antal myndigheter och organisationer och andra fick tycka till om dem. Deras yttranden finns publicerade här: Remiss SOU 2015:103 Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner med mera – Regeringen.se.
Regeringen presenterade därefter sina förslag till Lagrådet i en s.k. lagrådsremiss (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner – Regeringen.se). Lagrådet yttrade sig över förslagen och hade vissa synpunkter och invändningar. Lagrådet tyckte bland annat att avgränsningen mot begreppet ”kön” blev för otydlig med begreppet könsidentitet eller könsuttryck. Regeringen tog hänsyn till Lagrådets kritik i sina förslag till riksdagen (Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner – Regeringen.se). Riksdagen antog därefter regeringens förslag.
Avslutande synpunkter
Beskrivningen ovan illustrerar också lagstiftningsprocessen. I efterhand kan jag konstatera att det inte i alla delar blev helt som vi i utredningen tänkte oss. Diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck har fått bli förlagan. Den har tagits in också i den straffrättsliga lagstiftningen, i stället för att helt tas bort som vi tänkte oss. Men så är det ganska ofta i lagstiftningsprocessen. Styrkan i vår, i och för sig något långsamma, traditionella lagstiftningsprocess är just att olika förslag och resonemang vägs i olika vågskålar och i att synpunkter bryts mot varandra. På så sätt får vi som resultat en lagstiftning av god kvalitet som fungerar och kan användas. Och våra förslag ledde till slut till den lagstiftning som nu antagits och som inkluderar även transpersoner i det straffrättsliga skyddet.
