Jag arbetar som tingsfiskal vid Södertörns tingsrätt och dömer i de flesta typer av mål, bland annat brottmål. I mitt vardagliga arbete är det främst svenska regler om brott och straff som aktualiseras. Det finns dock ett internationellt regelverk om brott och straff som jag intresserat mig för. Jag har därför engagerat mig i Amnestys grupp för internationell straffrätt utanför mitt arbete. Nedan kommer jag ge en översiktlig bild av delar av den internationella straffrätten.
Vilka skyddas och vilka straffas av den nationella straffrätten?
Sverige har en skyldighet att skydda alla människor som vistas på svensk mark från våld, hot och andra kränkningar och har därför ett rättssystem med lagar som innebär att den som bryter mot lagarna kan straffas av domstol. Syftet med lagarna är bland annat att avskräcka människor från att begå brott. Med andra ord har människor som befinner sig i Sverige underkastat sig ett straffsystem i utbyte mot att staten erbjuder dem ett skydd. Det är den grundläggande tanken bakom straffrätten.
Eftersom lagar som bestämmer vad som är brottsligt har skapats i ett historiskt och kulturellt sammanhang finns det stora skillnader mellan vad som är brottsligt i olika stater. Det är förklaringen till att stater traditionellt sett endast haft rätt att straffa människor för deras handlingar om brottet eller förövaren haft en viss koppling till staten. Straffrätten har alltså haft en nationell prägel. Men för att förhindra att förövare av de grövsta brotten flyttar och får fristäder i andra stater har en internationell straffrätt utvecklats.
Vad innebär den internationella straffrätten?
Den internationella straffrätten har bland annat utvecklats genom att stater infört lagar som ger deras domstolar rätt att döma människor för deras handlingar oavsett var brotten begåtts och oavsett vilket medborgarskap förövaren och brottsoffret har. Det kallas för universell jurisdiktion. Det gäller dock endast för de grövsta brotten, såsom folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och tortyr. Förutsättningen är alltså att stater för in brotten i sin nationella lagstiftning.
Sverige har infört brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i svensk lag. Svenska domstolar har vid två tillfällen dömt personer för inblandning i folkmordet i Rwanda.
Kan man dömas för tortyr i Sverige?
Det finns inget särskilt tortyrbrott i svensk lag. Personer som gjort sig skyldiga till tortyr kan i stället dömas för till exempel synnerligen grov misshandel i Sverige. Regeringen har utrett frågan om tortyr bör få en egen brottsrubricering. Regeringens utredare har kommit fram till att tortyr bör kriminaliseras som ett särskilt brott. Utredaren har också föreslagit att svenska domstolar ska kunna döma över tortyrbrott oavsett var brottet har begåtts och oavsett förövarens eller brottsoffrets nationalitet (Ett särskilt tortyrbrott? – Regeringen.se). Syftet är att Sverige inte ska vara någon fristad för människor som gjort sig skyldiga till tortyr och att gärningar som utgör tortyr ska benämnas på ett rättvisande sätt. Utredningens förslag visar att den internationella straffrätten inte fått fullt genomslag, ens i Sverige.
Nyligen prövades en tortyrliknande gärning av Södertörns tingsrätt. I det fallet hade en syrisk medborgare åtalats för att ha begått tortyrliknande gärningar mot en syrisk medborgare i Syrien. Brottet rubricerades dock som inte tortyr utan som synnerligen grov misshandel (Världen flyttar in i våra domstolar | Domarbloggen).
Vad gör den internationella brottmålsdomstolen?
Universell jurisdiktion är ett av flera medel för att motverka att de ansvariga för grova människorättskränkningar får leva i fristäder. Majoriteten av de som ställts inför rätta för sådana brott har dock ställts inför specialdomstolar. Specialdomstolar har skapats för att pröva specifika situationer, såsom folkmordet i Rwanda, Kambodja och i forna Jugoslavien.
Det internationella samfundet har även inrättat en permanent internationell brottmålsdomstol (ICC). Den kom till för att utreda och pröva de fallen där staterna själva inte kunde eller ville utreda brott. Brotten som prövas i ICC är krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. För att ICC ska ges behörighet att pröva gärningar måste dock staten i fråga eller FN:s säkerhetsråd ge domstolen behörighet att utreda och pröva gärningarna. Systemet bygger alltså på frivillighet. Eftersom FN:s säkerhetsråd många gånger begränsas av medlemmarnas veto är det vanligaste att ICC får sin behörighet genom att staten ifråga ger behörighet till domstolen.
Den internationella brottmålsdomstolen har funnits sedan år 2002 och välkomnades av många som viktigt instrument för att bekämpa straffrihet. Sedan dess tillkomst har dock domstolen endast dömt en handfull personer för brott. Domstolen har anklagats för att vara ineffektiv och anti-afrikansk eftersom de flesta brottsutredningarna rört situationer i afrikanska stater. Nyligen meddelade flera afrikanska stater att de därför avsåg att lämna samarbetet med ICC.
Det begås fortfarande grova människorättskränkningar i stater som varken kan eller vill utreda brotten. Situationen i Syrien är ett tragiskt exempel på detta. Det är därför av stor betydelse att den internationella brottmålsdomstolen får fortsatt stöd för sitt arbete med att utreda och pröva dessa brott. Samtidigt kräver den internationella straffrätten att länder som Sverige gör allt för att förhindra att förövarna för de grövsta brotten får leva i fristäder.
