Den 1 juli i år infördes betydande förändringar i den svenska sexualbrottslagstiftningen, framför allt vad gäller brottet våldtäkt. Förändringarna har i media ofta benämnts ”samtyckeslagstiftningen” och en grundtanke med förändringarna är att sexualbrottslagstiftningen nu tydligare än tidigare ska bygga på frivillighet. Med anledning av förändringarna hölls en föreläsning på tingsrätten den 14 september, där Linda Mohlin och Viveca Lång från Justitiedepartementet berättade för tingsrättens medarbetare om den nya lagstiftningen och arbetet med att ta fram den. I det följande redogörs för huvuddragen i den nya lagstiftningen med en genomgång av brottsbeteckningarna våldtäkt, oaktsam våldtäkt, sexuellt övergrepp och oaktsamt sexuellt övergrepp. Därefter kommenteras kort vilka effekter den nya lagstiftningen kan komma att få utifrån tankar från några av tingsrättens domare.
Frivillighet är utgångspunkten för deltagande i sexuella aktiviteter
Den svenska sexualbrottslagstiftningen finns huvudsakligen i 6 kap. brottsbalken. Huvudbrottet våldtäkt finns i 6 kap. 1 § brottsbalken. Innan den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli i år krävdes för att dömas för våldtäkt att man genom misshandel eller annars med våld eller hot om brottslig gärning, alternativt genom att utnyttja någons särskilt utsatta situation, tvingat någon till samlag eller förmått någon att företa eller tåla en annan sexuell handling jämförlig med samlag. Med särskilt utsatt situation avsågs till exempel att den utsatta varit medvetslös, sovit, känt allvarlig rädsla eller varit kraftigt berusat och att detta på ett otillbörligt sätt utnyttjats.
Den nya lagstiftningen innebär att gränsen mellan straffbar och straffri gärning dras vid om deltagandet i en sexuell aktivitet skett frivilligt eller inte. Våldtäktsbestämmelsen har därför förändrats på så sätt att man nu döms för våldtäkt om man genomför ett samlag, eller annan sexuell handling jämförlig med samlag, med en person som inte deltar frivilligt. Av den nya bestämmelsen framgår även att vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord, handling eller på annat sätt. Med annat sätt avses till exempel kroppsspråk och minspel. Den nya lagstiftningen omfattar således fall där varken våld, hot eller utnyttjande har förekommit
men den som handlingen företas mot inte deltar frivilligt. Ett exempel kan vara så kallade ”överrumplingsfall”, som tidigare inte kunnat straffas som våldtäkt utan ofta rubricerats som det lindrigare brottet sexuellt ofredande. Som exempel på sådana överrumplingsfall kan nämnas övergrepp i täta folksamlingar (såsom festivaler) och en plötslig sexuell handling under massage eller läkarundersökning.
Ett deltagande kan under vissa förhållanden aldrig vara frivilligt
Under vissa förhållanden kan ett deltagande i en sexuell aktivitet aldrig vara frivilligt. Det rör sig framför allt om de fall som tidigare uttryckligen varit en förutsättning för att kunna dömas för våldtäkt (till exempel våld eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation). En viss utvidgning av vad som är straffbart har dock skett. Exempelvis gällde enligt tidigare lagstiftning att ett samlag som någon förmåtts till genom hot om att så kallade poseringsbilder på personen annars skulle spridas inte kunde straffas som våldtäkt, utan endast som det lindrigare brottet sexuellt tvång. Numera omfattas dock även denna situation av de fall där ett deltagande aldrig kan anses frivilligt och kan därmed straffas som våldtäkt. Ett annat exempel där lagstiftarens tanke är att det numera ska kunna dömas för våldtäkt är när det är en annan person som framställer hot mot en person än den som genomför den sexuella aktiviteten med personen. Ett sådant fall kan vara att person A under hot om våld tvingar person B att sälja sex till person C. Förutsatt att C känt till A:s hot mot B ska alltså C kunna dömas för våldtäkt.
Ett nytt brott – oaktsam våldtäkt
I Domarbloggen har vi tidigare förklarat vad uppsåt är och hur uppsåt skiljer sig från oaktsamhet (se Inför kvällens avsnitt av ”Domstolen” | Domarbloggen). Den tidigare sexualbrottslagstiftningen innebar att man aldrig kunde dömas för våldtäkt om man inte haft uppsåt till de omständigheter som i och för sig medför att det kan vara fråga om en våldtäkt. Har man till exempel haft samlag med någon som sovit, men inte insett att personen sovit, har man alltså inte kunnat bli dömd för våldtäkt. I den nya lagstiftningen införs en ny bestämmelse, 6 kap. 1 a § brottsbalken, som innebär att det i vissa fall kan dömas för brottet oaktsam våldtäkt. Detta brott har en lägre straffskala än våldtäkt; oaktsam våldtäkt medför fängelse i lägst fjorton dagar och högst fyra år, medan våldtäkt medför fängelse i lägst två år och högst sex år.
Förutsättningarna för att dömas för oaktsam våldtäkt är desamma som för våldtäkt, med det undantaget att det istället för uppsåt räcker med grov oaktsamhet i förhållande till att den person man har samlag med eller genomför en med samlag jämförlig sexuell handling med inte deltar frivilligt.
Kravet på att oaktsamheten ska vara grov innebär att det inte är alla fall av oaktsamhet som är straffbara. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas dels i fall där någon varit medveten om risken för att den andre inte deltagit frivilligt (så kallad medveten oaktsamhet), dels de klart straffvärda (det vill säga de allvarligaste) fallen av så kallad omedveten oaktsamhet. Detta innebär förenklat uttryckt fall där någon inte inser, men borde inse, att den andra parten inte deltar frivilligt och agerandet är särskilt klandervärt.
Sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag straffas som sexuellt övergrepp
I samband med de nya förutsättningarna för våldtäktsbrottet ändras också 6 kap. 2 § brottsbalken, som tidigare haft brottsbeteckningen sexuellt tvång. Istället för sexuellt tvång införs nu brottsbeteckningen sexuellt övergrepp, som kommer att kunna tillämpas när någon som på samma sätt som gäller för våldtäkt inte har deltagit frivilligt, men det är fråga om en annan sexuell handling än samlag eller något som är jämförligt med samlag. Det enda som avgör om ett brott ska rubriceras som våldtäkt eller sexuellt övergrepp är alltså vilken typ av sexuell handling det varit fråga om. Bedömningen av vad för typ av sexuell handling det är fråga om ska göras på samma sätt som tidigare, och innebär alltså ingen egentlig nyhet. Sexuellt övergrepp betraktas som mindre allvarligt än våldtäkt och straffskalan är därför fängelse i högst två år.
Även i fall av sexuella övergrepp införs ett särskilt brott för det fall att det inte finns uppsåt i förhållande till att deltagandet inte är frivilligt. Brottet införs i 6 kap. 3 § brottsbalken och betecknas oaktsamt sexuellt övergrepp. Precis som är fallet med oaktsam våldtäkt krävs att det istället för uppsåt är fråga om grov oaktsamhet i förhållande till att deltagandet inte är frivilligt samt att övriga förutsättningar för att döma för sexuellt övergrepp är uppfyllda.
Den nya lagstiftningen innebär ingen förändring av bevisreglerna
I brottmål är det alltid åklagaren som ska presentera en beskrivning av vad åklagaren påstår att den som åtalas har gjort för något, och det är åklagaren som har den så kallade bevisbördan. Detta innebär att det är åklagaren som måste presentera sådan bevisning att det är ställt utom rimligt tvivel att det gått till på det sätt åklagaren påstått. Den nya sexualbrottslagstiftningen innebär inga förändringar i fråga om åklagarens bevisbörda. Det är alltså åklagaren som måste ställa utom rimligt tvivel att deltagandet i samlaget/den sexuella handlingen inte har skett frivilligt.
Vilka effekter kan den nya lagstiftningen komma att få?
Den nya sexualbrottslagstiftningen har under arbetet med dess tillkomst varit mycket omdebatterad och från vissa håll kritiserad. Bland annat har det ifrågasatts om den kommer att leda till fler fällande domar eller om den enbart kommer att få ett symboliskt värde. Som jag har beskrivit ovan innebär den nya lagstiftningen ingen förändring av bevisreglerna, och de utredningssvårigheter som ofta finns i våldtäktsfall är desamma som tidigare. Vid samtal med domare på tingsrätten framför några att man inte bör ha alltför stora förväntningar på att den nya lagstiftningen kommer att leda till många fler fällande domar. Den förändring som den nya lagstiftningen innebär är snarare att det sexuella självbestämmandet tydliggörs och att det av lagstiftningen uttryckligen framgår att det är brottsligt att utföra en sexuell handling mot någon som inte deltar frivilligt.
Den del av den nya lagstiftningen som i debatten har förutsatts få störst praktisk betydelse är införandet av brottet oaktsam våldtäkt. Flera domare på tingsrätten delar denna bedömning. Utformningen av den gamla lagstiftningen gjorde att den som inte hade uppsåt exempelvis till en omständighet som gjorde att den andra parten befunnit sig i en särskilt utsatt situation inte heller kunde dömas för våldtäkt. Regeln om grov oaktsamhet kan komma att leda till att fler döms i sådana typer av situationer.
Vidare läsning
I väntan på vägledande avgöranden från domstolar kan den som är intresserad av ämnet läsa vidare i den proposition som ligger till grund för den nya lagstiftningen, proposition 2017/18:177, ”En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet” (En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet – Regeringen.se), och på regeringens hemsida.
