Lina Wogel har länge varit intresserad av straffrätt och internationellt arbete. Nu har hon valt att vidga vyerna och arbetar med tvistemål. Det som tilltalade henne med juridikstudierna var de många möjligheterna och bredden efter färdiga studier. Det går att göra många olika saker efter en juristutbildning och det är Linas egen karriär ett gott exempel på.
Lina Wogel började sin studietid med att läsa statskunskap i Uppsala. Då var målet att arbeta på UD, det vill säga Utrikesdepartementet. Allra helst ville Lina ha en utlandstjänstgöring, men så upptäckte hon juridiken. En del av programmet för att bli statsvetare innehöll nämligen en kurs i förvaltningsrätt. När Lina läste den kursen började hon fundera över om det kanske var så att hon skulle studera juridik i stället. En juristexamen skulle skapa många möjligheter för framtiden och hon kunde arbeta internationellt också som jurist. Lina bytte därför studieinriktning och började på juristutbildningen i Uppsala.
– Jag minns min studietid som en väldigt rolig tid, men också krävande kring tentaperioderna, säger Lina.
Under studietiden arbetade hon extra på Migrationsverket som asylhandläggare, och därefter som handläggare på deras Förvaltningsprocessenhet. Det gav henne möjlighet att få använda juridiken praktiskt trots att hon inte var färdig jurist.
– Det är något som jag varmt rekommenderar eftersom man redan under sin studietid får en uppfattning om vad arbetslivet som jurist kan erbjuda och vad som passar en själv, säger Lina.
På juristlinjen fick Lina sedan upp ögonen för straffrätten. Hon läste en fördjupningskurs i straffrätt och kände därefter att det var inom straffrätten som hon ville arbeta efter examen. När hon var klar med studierna var det naturligt att söka tingstjänstgöring som notarie på Södertörns tingsrätt eftersom hon visste att domstolen hade många och stora brottmål.
Tinget ger en fördjupad förståelse för domstolsprocessen
– Man får en fördjupad förståelse för domstolsprocessen och tingsrättens många olika rättsområden, man blir duktigare i den juridiska metoden och man utvecklar sin skrivförmåga. Jag föreställer mig att man har stor nytta av notarietiden, oavsett vad man därefter gör som jurist. För min egen del upplever jag att de kunskaper och erfarenheter som jag har med mig från notarietiden är helt nödvändiga för mitt arbete i dag, påpekar Lina.
Efter att Lina var färdig med sin notarietjänstgöring arbetade hon kvar på Södertörns tingsrätt som beredningsjurist. Hon ingick i en särskild grupp som bland annat tog hand om de brottmål som ställdes in under pandemin. Hon förberedde mål, skrev domsförslag och var ordförande på en hel del egna brottmålsförhandlingar. Lina trivdes men kände samtidigt att hon ville prova på något helt nytt. Hon ville få ökad kunskap och kompetens inom dispositiva tvistemål, alltså mål som rör tvister mellan privatpersoner eller företag och som ofta handlar om pengar. Lina bestämde sig därför för att söka en tjänst som föredragande på en tvistemålsavdelning på Svea hovrätt.
Vägen till att bli specialistföredragande
Nu har hon arbetat på hovrätten i två år och hon trivs verkligen på sin nya arbetsplats. Inledningsvis arbetade hon som föredragande och då hade hon framför allt hand om hyresmål. Sedan fick hon en tjänst som specialistföredragande med inriktning mot skiljedomsmål. Vid sidan av skiljedomsmålen arbetar Lina även med andra tvistemål och övriga mål och ärenden som finns på hovrätten, såsom bland annat konkurser och utsökningsärenden.
– Mina arbetsuppgifter består framför allt i att handlägga mål, göra rättsutredningar, föredra mål för avgörande, utarbeta förslag till avgöranden och vara protokollförare vid förhandlingar. Som specialistföredragande har jag också särskilt till uppgift att bland annat följa rättsutvecklingen inom skiljedomsrätten, vara ett stöd till mina kollegor på området och medverka vid olika utbildningar, sammanfattar Lina.
Ett skiljeförfarande är ett privat tvistelösningsförfarande som avgörs genom prövning av skiljemän och utan möjlighet för parterna att överklaga skiljedomen. Denna tvistelösning är alltså ett alternativ till den som finns inom domstolarna. Processen betalas av parterna. Exempelvis väljer ofta större företag att lösa sina tvister genom ett skiljeförfarande. Men frågor som handlar om skiljeförfarandet kan ändå hamna i domstol och då handlägger man målen enligt rättegångsbalkens regler för dispositiva tvistemål i första instans. Målen i domstol rör skiljemännens behörighet, ogiltighet och klander av skiljedom eller erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar.
– Ofta är det processuella frågor som hovrätten prövar, exempelvis om skiljemännen överskridit sitt uppdrag, gjort sig skyldiga till handläggningsfel eller om en skiljeman varit jävig. Hovrätten kan då besluta att upphäva skiljedomen. Många av skiljedomsmålen på Svea hovrätt är mellan utländska parter. Under min tid har vi haft mål som bland annat aktualiserat folkrättsliga och EU-rättsliga frågor samt vad som ska anses utgöra svensk order public, det vill säga något som är uppenbart oförenligt med grunderna för vår rättsordning. Hovrätten är i de flesta av skiljedomsmålen enda instans, om inte en ventil för överklagande lämnas till Högsta domstolen, avslutar Lina.
Tips på ytterligare inlägg
Vad händer efter notarietiden? Malin vill bli konkursförvaltare | Domarbloggen
