Inledning
När tingsrätten meddelar dom i ett brottmål kan det framgå av domslutet att viss egendom ska förverkas. Det betyder att egendom som tillhör den tilltalade eller någon annan tas ifrån den personen för att istället tillfalla staten. Ett förverkandebeslut är inte ett straff (de enda straff som finns i det svenska rättssystemet är böter och fängelse) utan utgör istället vad som brukar kallas för en ”särskild rättsverkan av brott”. Ett beslut om förverkande är dock ofrånkomligen ett ingrepp i den enskildes äganderätt.
Grundläggande regler om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Där framgår bland annat att egendom kan förverkas om den utgör utbyte av brott, använts som hjälpmedel vid brott eller har en sådan beskaffenhet och påträffats under sådana omständigheter att den kan befaras komma till brottslig användning. Det finns även regler om förverkande i specialstraffrätten. Enligt narkotikastrafflagen (1968:64) ska till exempel narkotika som varit föremål för brott förverkas om det inte är uppenbart oskäligt.
Konsekvensen av ett förverkandebeslut är alltså att den egendom som förverkas tillfaller staten. Men vad händer med egendomen efter att den hamnat i statens ägo och hur verkställs ett förverkandebeslut? I dagens inlägg på Domarbloggen tittar vi närmare på vad som händer efter att en domstol har meddelat ett beslut om förverkande och hur regleringen av förverkandeförfarandet ser ut.
Olika sätt att förverka egendom
Egendom som förverkas är som regel tagen i beslag, vilket helt enkelt innebär att en myndighet har omhändertagit egendomen. Beslag av egendom kan till exempel ske i bevissäkrande syfte eller om det i övrigt behövs för bedrivandet av en förundersökning. Den myndighet, vanligtvis Polismyndigheten, som har omhändertagit den beslagtagna egendomen får information om att domstolen har beslutat att egendomen ska förverkas.
Den så kallade förfarandelagen, det vill säga lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods med mera, innehåller bestämmelser som reglerar hur egendomen ska hanteras. Som namnet på lagen antyder gäller den inte endast egendom som tillfallit staten på grund av förverkande utan även hittegods som tillfallit staten och inte avhämtats.
Av förfarandelagen framgår det att förverkad egendom omedelbart får försäljas om den inte kan vårdas utan fara för förstöring, om vården av egendomen är förenad med alltför stora kostnader eller om särskilda skäl finns. I de fall när egendomen kan antas komma till brottslig användning, eller av annan anledning är olämplig för försäljning, ska den oskadliggöras. Så är exempelvis fallet med narkotika. Går den förverkade egendomen som i och för sig kan säljas inte att sälja får den också förstöras. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet ska således förverkad egendom säljas, oskadliggöras eller förstöras.
Detaljerade bestämmelser på myndighetsnivå
Bestämmelserna i förfarandelagen är tämligen generellt hållna. Regeringen har, med stöd av 11 § i lagen, gett Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket mandat att, inom sina respektive verksamhetsområden, meddela närmare förskrifter om förfarandet med förverkad egendom. I det följande ska vi titta närmare på Polismyndighetens föreskrifter.
Av föreskrifterna (FAP 102-2 – PMFS 2017:4) framgår det att försäljning av förverkad egendom bör ske genom ett öppet anbudsförfarande och med en marknadsmässig prissättning. Värdering av egendomen bör göras med anlitande av en oberoende värderingsman från till exempel Handelskammaren. Det rör sig alltså om vägledande råd, snarare än strikta bestämmelser av obligatorisk karaktär.
Vad avser oskadliggörande av förverkad egendom framgår att om en ”lämplig åtgärd” kan vidtas som utesluter risk för att egendom kommer till brottslig användning bör egendomen säljas efter det att åtgärden har vidtagits. Egendom kan även oskadliggöras på så vis att den tas om hand för att användas som förevisnings-, studie- eller referensobjekt, till exempel vid Polismuseet på Gärdet i Stockholm.
Vad slutligen avser förstörande av förverkad egendom följer av föreskrifterna bland annat att egendom som uppskattas ha ett värde högre än en hundradels prisbasbelopp (473 kronor år 2020) ska förstöras i närvaro av minst två personer, som i ett intyg ska dokumentera uppgifter om sättet och dagen för förstörandet. Därutöver innehåller föreskrifterna en rad andra råd och rekommendationer av olika karaktär som riktar sig till Polismyndigheten i dess hantering av förverkad egendom.
Avslutning
Som har framgått av detta blogginlägg finns reglerna om förverkande och förfarandet med förverkad egendom på flera olika nivåer i det svenska rättssystemet. Bestämmelser som reglerar när förverkande får ske hittar man i brottsbalken och specialstraffrätten, generella förfaranderegler i förfarandelagen och konkreta bestämmelser som vägleder den myndighet som har till uppgift att verkställa ett förverkandebeslut i föreskrifter på myndighetsnivå. Bestämmelserna fungerar i samverkan och leder i den bästa av världar till en rättssäker och effektiv hantering av förverkandeinstitutet.
