Det är åklagaren som avgör om en person som är misstänkt för ett brott ska begäras häktad. Åklagaren lämnar då in en begäran om häktning till tingsrätten, som därefter kallar till häktningsförhandling. Vid en häktningsförhandling ska domstolen ta ställning till om det finns skäl att hålla den misstänkte frihetsberövad under utredningen av brottet. Förhandlingen leds av en domare som ensam fattar beslut om häktning. Under förhandlingen talar åklagaren om grunderna för sin begäran om häktning för rätten. Den misstänkte får också, genom sin försvarare, lämna sin inställning till begäran och yttra sig över det som åklagaren fört fram. När förhandlingen avslutas ska rätten omedelbart besluta om personen ska häktas eller försättas på fri fot, alltså släppas.
För att den misstänkte ska kunna häktas krävs i normalfallet att hen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver. Därtill krävs det bland annat att ett så kallat häktningsskäl föreligger. Dessa häktningsskäl brukar kallas för recidiv-, kollusions- och flyktfara. I kommande fredagsfrågor kommer vi berätta mer om vad dessa häktningsskäl innebär.
