En skiljaktig mening betyder att en, eller två, av domarna inte håller med om det som har bestämts i domen. Den skiljaktiga meningen kommer i slutet av domen, men det är alltid det som står på första sidan, det så kallade domslutet, som gäller.
Under en överläggning i brottmål får var och en av domarna (juristdomaren och de tre nämndemännen) säga hur de tycker att målet ska avgöras. Om de inte kommer överens får den, eller de, som tycker annorlunda än det som blir domslutet skriva en skiljaktig mening. Varje persons röst väger lika mycket. Om det är två mot två är det den åsikt som är lindrigast för den tilltalade som gäller. Exempelvis om två nämndemän anser att den tilltalade ska frikännas men juristdomaren och en nämndeman anser att hen ska dömas är det den lindrigaste meningen, nämligen att hen ska frikännas, som gäller.
