Inledning
Jag ska i den här texten, genom fem olika steg, försöka förklara hur domstolen kommer fram till straffet. Jag använder ordet ”straff” inte bara för böter och fängelse, utan även när jag syftar på de andra påföljderna (villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård). Det kan vara ganska knepigt att bestämma straff ibland och jag har i den här texten förenklat bilden en aning. Jag har till exempel valt att utelämna de särskilda regler som finns för att bestämma nytt straff efter en tidigare dom (34 kap. brottsbalken) samt frågor om de speciella straff som enbart kan användas för ungdomar och psykiskt störda personer.
1. Bestäm vilket (eller vilka) brott det är
Varje brott har en straffskala som anger det lägsta straffet och det högsta straffet. Fråga nummer ett blir därför att bestämma vilket brott som är aktuellt, till exempel om gärningen ska bedömas som mord, dråp, eller grov misshandel. Många brott förekommer i olika svårhetsgrad. Exempel:
2. Granska den tillämpliga straffskalan
När straffskalorna överlappar, som i bilden ovan, utnyttjas inte hela skalan. Om en enskild ringa stöld är så allvarlig att böter inte räcker som straff är det inte fråga om ringa stöld utan stöld. Om en enskild stöld är värd fängelse sex månader eller mer är det en grov stöld. Det betyder att den praktiskt tillämpbara straffskalan för en enskild stöld är fängelse 14 dagar–fem månader.
Om det handlar om flera brott finns bestämmelser om en gemensam straffskala. Utseendet på den beror på hur allvarligt det allvarligaste brottet är. Om vi tänker oss att åtalet gäller två fall av grov stöld blir straffskalan fängelse sex månader–åtta år.
3. Bestäm brottets (eller brottslighetens) straffvärde
När förutsättningarna för ett visst brott är uppfyllda är tumregeln att straffvärdet ligger runt minimum i straffskalan, om det inte finns något särskilt argument för att gå högre upp i skalan. Den skada, kränkning eller fara som brottet inneburit kan göra att straffvärdet höjs. Det kan också finnas försvårande eller förmildrade omständigheter som gör att straffvärdet höjs ytterligare eller sänks. Väldigt sällan når dock ett enskilt brott straffmaximum i den tillämpliga skalan.
Om en person ska dömas för flera brott ska först vart och ett av brotten ges ett straffvärde. Därefter ska domstolen bestämma ett straffvärde för den samlade brottsligheten, inom ramen för den gemensamma straffskalan. De olika brottens straffvärden summeras inte rakt av, utan grunden blir det allvarligaste brottet och därefter görs tillägg för övriga brott. Man kan förenklat säga att tillägget aldrig blir mer än hälften av straffvärdet av vart och ett av övriga brott. Handlar det om många brott blir tillägget ofta betydligt mindre än så.
Ett ytterligare steg i straffvärdebedömningen är att göra avdrag för ungdom (om gärningsmannen är under 21 år) eller billighetsskäl, det vill säga hög ålder, allvarlig sjukdom eller andra omständigheter med anknytning till gärningsmannens person. Det värde som då räknas fram kallas straffmätningsvärde. Straffvärdebedömningen är inte ”fri” utan domstolen måste förhålla sig till den praxis som finns, det vill säga framförallt Högsta domstolens, men även hovrätternas avgöranden.
4. Välj straff
Om straffmätningsvärdet stannar på bötesnivå dömer man helt enkelt ut det antal böter som motsvarar straffvärdet. Om straffmätningsvärdet ligger på fängelsenivå blir det lite krångligare. Då finns nämligen en mängd alternativ till fängelse, framförallt följande:
- Villkorlig dom (en varning, prövotid två år), med eller utan dagsböter
- Skyddstillsyn (prövotid tre år, varav ett års övervakning)
- Villkorlig dom eller skyddstillsyn i kombination med samhällstjänst (oavlönat arbete)
- Skyddstillsyn i kombination med särskild behandlingsplan (”kontraktsvård”)
- Skyddstillsyn i kombination med ett kortare fängelsestraff (”28:3-fängelse”)
Utgångspunkten i lagstiftningen är att fängelse ska undvikas så långt det går. Det finns bara tre skäl som talar för fängelse:
- Straffmätningsvärdet. Om ett brott har ett straffmätningsvärde på ett års fängelse eller mer blir straffet oftast fängelse.
- Brottets art. Vissa brott anses särskilt allvarliga, även om de har ett förhållandevis lågt straffvärde. Ett vanligt exempel är grovt rattfylleri.
- Återfall. Vårt system bygger på att den dömda ska ges en chans att bättra sig. Tar hen inte den chansen blir det till sist fängelse, men i regel sker först en upptrappning från villkorlig dom via skyddstillsyn.
En väldigt vanlig situation i domstolen är att det finns flera skäl både för och emot fängelse. Om den som ska dömas samtycker till att utföra samhällstjänst kan fängelse ibland undvikas. Valet av straff kan även påverkas av eventuella billighetsskäl. Domstolen måste göra en samlad bedömning.
5. Mät ut straffet
Om straffet blir fängelse kan vissa justeringar behövas. Straffet kan lindras med hänsyn till andra effekter av brottet, till exempel utvisning eller näringsförbud. Straffet kan också i vissa fall skärpas med hänsyn till återfall.
Om den som döms varit häktad anger domstolen det i ett så kallat avräkningsunderlag. När personen sedan ska avtjäna sitt fängelsestraff räknar Kriminalvården ut hur mycket som återstår av straffet.
Tidigare blogginlägg om straff
Om du är intresserad av att läsa mer om hur domstolen bestämmer straff kan du också läsa följande blogginlägg.
2018-04-10 Billighetshänsyn – ett konstigt ord för något ganska självklart
2017-05-16 Gör inte om det! Regler om återfall i brott
2016-11-08 Varför får unga inte lika hårda straff som vuxna?
2016-08-16 Vad får man för straff för narkotikabrott?
2016-05-10 Vad får normalt ungdomar under 18 år för straff?
