Just nu är två uppmärksammade mål under prövning av Högsta domstolen. I båda målen består bevisningen till stor del av så kallad indiciebevisning. Domarbloggen tar hjälp av domaren Christoffer Démery för att reda ut skillnaden mellan indiciebevisning och annan vanlig bevisning i brottmål.
Högsta domstolen hade huvudförhandlingar i november i år i två uppmärksammade mål. Det ena målet som Högsta domstolen ska ta ställning till handlar om ett mord i oktober 2020 i Märsta. Det andra handlar om ett försök till mord i april 2020 i Årsta, som ligger i Stockholm.
I de kommande domarna förväntas Högsta domstolen klargöra hur domstolar ska se på så kallad indiciebevisning. Med hjälp av domaren Christoffer Démery ska Domarbloggen i det här blogginlägget förklara skillnaden mellan indiciebevisning och annan form av bevisning som är vanlig i brottmål.
– Det finns en stor nyfikenhet bland advokater, åklagare, domare och andra jurister som sysslar med bevisfrågor på vad som ska komma ut från Högsta domstolens prövning, säger han.
Två typer av bevis – flera begrepp förekommer
Christoffer är chefsrådman på Södertörns tingsrätt och har sedan länge ett stort intresse för processrättsliga frågor. Han undervisar bland annat fiskaler i frågor om bevisprövning. Fiskaler är blivande domare. Vid sidan av sitt jobb som domare skriver Christoffer också lagkommentarer om bland annat bevisprövning för den juridiska informationstjänsten JP Infonet.
Christoffer förklarar att det finns två huvudsakliga typer av bevisning som brukar kallas för direkt och indirekt bevisning. Ibland används andra begrepp, nämligen:
- Kausal bevisning, som är samma sak som direkt bevisning
- Struktural bevisning eller indiciebevisning, som är samma sak som indirekt bevisning
I det här blogginlägget är det begreppen direkt och indirekt bevisning som vi fortsättningsvis kommer att använda. Även om texten enbart kommer att handla om brottmål kan det vara bra att känna till att direkt och indirekt bevisning är typer av bevisning som också finns i tvistemål.
Två andra ord som vi kommer att använda i texten är tilltalad och målsäganden. Den tilltalade är den som åklagaren påstår har begått ett brott. Målsäganden är den som åklagaren påstår har blivit utsatt för ett brott, det vill säga ett brottsoffer.
Uppgifter från ett vittne som sett en misshandel är direkt bevisning
Direkt bevisning är bevisning som direkt är orsakat av att något har inträffat eller kunnat inträffa.
– Det går att beskriva det som att det är direkta spår av det som åklagaren påstår har hänt, alltså ett brott. Ett typexempel på direkt bevisning är uppgifter från ett vittne som har sett en händelse. Det kan röra sig om ett vittne som har sett en misshandel. Om det som vittnet berättar är korrekt, så måste misshandeln ha ägt rum, säger Christoffer.
Ibland kallas direkt bevisning för den bästa typen av bevisning.
– Det beror helt enkelt på att den direkta bevisningen har ett omedelbart samband med det som åklagaren påstår har hänt. Bevisningen ligger därför väldigt nära det som ska bevisas. Den typen av bevisning har på så sätt normalt ett högt värde, säger Christoffer.
Analyser av vapen, narkotika och DNA är exempel på indirekt bevisning
Till skillnad från direkt bevisning kan indirekt bevisning endast peka mot att något har inträffat eller kunnat inträffa.
– Utmärkande för indirekt bevisning är att det alltid kan finnas alternativa förklaringar till att beviset finns. Att det ändå är fråga om någonting som talar för eller mot den tilltalades skuld får i första hand utgå från hur det brukar vara, säger Christoffer.
Ett exempel är att det kan finnas olika förklaringar till att en målsägandes blod finns på den tilltalades tröja. Blodspåret på tröjan visar inte direkt att det är den tilltalade som har slagit målsäganden, men kan naturligtvis peka mot det. Målsägandens blod kan ju ha hamnat på den tilltalades tröja på något annat sätt än att målsäganden blivit misshandlad på den tid och plats som åklagaren påstår.
Annan indirekt bevisning är analyser av vapen, narkotika och DNA. Fler exempel är telefonlistor och material från chattjänster som Encrochat. Även muntlig bevisning kan vara indirekt bevisning.
– Ett vittne som återberättar vad en målsäganden har sagt om en händelse hör till indirekt bevisning, säger Christoffer.
Indirekt bevisning kan – precis som direkt bevisning – vara stark
Domstolen behöver alltid värdera bevisning. Det betyder, förenklat uttryckt, att domstolen ska bedöma hur stark eller svag bevisningen är. Först gör domstolen en strukturerad bevisprövning. I det steget tittar domstolen på och värderar de enskilda bevisen. I en slutlig sammanvägning av all bevisning ska domstolen bedöma om det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Det är ett högt beviskrav.
Även om direkt bevisning kallas för den bästa typen av bevisning kan indirekt bevisning också vara stark. Ett exempel är när polisen har hittat narkotika i den tilltalades bostad. Enbart det beslaget kan, beroende på omständigheterna, räcka för att åklagaren bevisat att det är den tilltalades narkotika.
Oftast är bevisningen i ett brottmål en mix av direkt och indirekt bevisning. Det händer dock att bevisningen helt eller till allra största del består av indirekt bevisning. Då ställs domstolen inför en mer komplicerad bevisvärdering.
– Målen som Högsta domstolen nu ska pröva tar sikte på vad som verkar vara nätverksrelaterad grov brottslighet. Det är ganska vanligt att bevisningen i den typen av mål huvudsakligen består av indirekt bevisning som kan vara särskilt svår att värdera. Att det ser ut så i den typen av mål kan bero på att det inte finns några vittnen. Det kan också vara så att vittnen i och för sig finns, men att de inte velat berätta för polisen vad de har sett, säger Christoffer.
Rimliga alternativa förklaringar kan leda till osäkerhet
Det går att beskriva det som att många indirekta bevis tillsammans skapar ett mönster. Utifrån hur mönstret ser ut behöver domstolen bedöma hur sannolikt det är att den tilltalade har utfört brottet på det sätt som åklagaren påstått.
– Om mönstret ser ut på ett visst sätt kan det i sig vara så pass starkt att det utesluter alternativa förklaringar. Frågan som man måste ställa sig är om det utifrån mönstret som kommit fram går att dra slutsatsen att åklagarens gärningspåstående är riktigt, säger Christoffer.
Om flera delar i mönstret är väldigt osäkra är det inte säkert att det höga beviskravet är uppfyllt. Ett DNA-spår kan exempelvis variera i kvalité. Ibland pekar analysen av ett DNA-spår endast med låg säkerhet ut vem spåret kommer från. Om flera av de indirekta bevisen är svaga eller öppnar upp för alternativa förklaringar, behöver domstolen vara särskilt försiktig i sin slutliga sammanvägning av all bevisning.
– Det är viktigt att känna till att domstolen i värderingen av indirekt bevisning behöver ta hänsyn till om det finns osäkerhet i mönstret. Det kan finnas osäkerhet genom att det finns många rimliga alternativa förklaringar till spåren som de enskilda indirekta bevisen lämnat, säger Christoffer och fortsätter:
– Osäkerheten kan också bero på att man inte säkert vet om beviset finns. Om det exempelvis finns en osäkerhet kring vem som har lämnat ett blodspår kan blodspåret inte sägas vara ett lika starkt bevis för att den tilltalade har varit på brottsplatsen som om man varit helt säker på att blodet kom från den tilltalade. Helhetsbilden kan också öppna upp för att ett händelseförlopp varit ett helt annat än det som åklagaren påstått.
Christoffer poängterar att även när viktiga delar i mönstret saknas kan det leda till att det höga beviskravet inte är uppfyllt.
– Domstolen behöver alltså också bedöma hur robust utredningen är. Då kan det ibland få betydelse att viss bevisning inte har gått att få fram, exempelvis uppgifter från ett vittne, säger Christoffer.
Högsta domstolens uppgift är att ge vägledning till domstolar
Högsta domstolen har i uppgift att skapa prejudikat, det vill säga vägledande avgöranden som andra domstolar behöver följa. Det är ovanligt med vägledande avgöranden som handlar om bevisprövning. Under år 2015 meddelade Högsta domstolen dom i det så kallade Balkongmålet, NJA 2015 s. 702.
– Den domen handlade om bevisprövning och har på olika sätt fått stort genomslag. Mycket av det som kommer fram i avgörandet tillämpas i praktiken av domstolar. De två kommande domarna från Högsta domstolen kan innebära en form av utveckling av Balkongmålet. Det är två domar som potentiellt också kan få stort genomslag, säger Christoffer.
Samtidigt anser Christoffer att förväntningarna på vad Högsta domstolen kan åstadkomma för typ av vägledning måste ligga på en rimlig nivå.
– Det är svårt för Högsta domstolen att ge detaljerade anvisningar om hur en bevisprövning ska ske, oavsett vilken typ av bevisningen det är fråga om. Det beror dels på principen om fri bevisprövning som gäller i svensk rätt, dels på att varje fall är unikt, avslutar han.
