Med internationellt rättsligt samarbete avses olika former av samarbete i rättsliga frågor mellan stater. Straffrättsligt samarbete innebär att stater bistår varandra med åtgärder avseende utredning av brott, lagföring för brott och verkställighet av domar och slutliga beslut. Samarbetet har utvecklats till att omfatta bl.a. rättslig hjälp i brottmål och utlämning för brott. Rättslig hjälp är sådant bistånd en myndighet i en stat kan ge en myndighet i en annan stat i ett pågående brottmålsförfarande, t.ex. förhör i samband med brottsutredning, beslag, hemlig teleavlyssning eller bevisupptagning vid domstol.
Det internationella straffrättsliga samarbetet grundar sig huvudsakligen på internationella konventioner och avtal som förhandlats fram inom Europarådet och FN. Under senare år har dock utvecklingen av samarbetet för Sveriges del främst skett inom EU.
Traditionellt sett innebär straffrättsligt samarbete att den ena staten, den ansökande staten, ansöker om hjälp med en viss åtgärd hos en annan stat, den anmodade staten, som beslutar om åtgärden ska vidtas och sedan verkställer åtgärden enligt sina nationella bestämmelser.
Inom EU har den traditionella formen av straffrättsligt samarbete ersatts med ett samarbete baserat på principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål. Ömsesidigt erkännande innebär att medlemsstaterna inte ska ifrågasätta varandras domar och beslut utan i stället direkt verkställa dem trots vissa olikheter i medlemsstaternas materiella och processuella reglering.
Vad innebär det rättsliga samarbetet för en tingsrätt?
För en tingsrätts del kan det rättsliga samarbetet innebära att domstolen lämnar rättslig hjälp till en domstol i ett annat land (främst en annan medlemsstat inom EU) med åtgärder i en rättegång som pågår där. Det kan exempelvis handla om att hålla förhör med en person som befinner sig i Sverige. På samma sätt kan tingsrätten be en domstol i en annan stat om hjälp med en sådan åtgärd.
Inom ramen för det internationella samarbetet prövar tingsrätten också frågor om överlämnande/överförande för brott. Med detta avses att tvångsvis föra en brottsmisstänkt eller dömd person mellan två länder. Inom EU sker detta genom att en medlemsstat utfärdar en europeisk arresteringsorder, och begär att en annan medlemsstat ska överlämna en person som befinner sig i den andra medlemsstaten. Ett överlämnande kan ske i två syften, dels för att personen ska avtjäna en redan utdömd påföljd i det andra landet, dels för att personen ska lagföras där. Det är tingsrätten som beslutar om personen i fråga ska överlämnas till den andra medlemsstaten. Tingsrätten kan också besluta att personen ska häktas till dess att prövningen har skett och att personen ska vara fortsatt häktad till dess att personen överförs till den andra medlemsstaten.
