Isabel Engwall är den första döva nämndemannen i Sverige och eventuellt den första i Europa. Hon tjänstgör sedan årsskiftet här på Södertörns tingsrätt. I veckans inlägg på Domarbloggen publicerar vi en intervju med Isabel.
Hej Isabel, vem är du? Berätta lite om dig själv
Jag har min professionella bakgrund som konsult, arbetsmarknadskoordinator, försäljningsstrateg hos företag och organisationer. Idag arbetar jag som kommunikatör och säljare på ett företag men är också anlitad som föreläsare hos Talarforum AB. Jag är engagerad i samhälls- och föreningslivet, sitter som ledamot i Hägersten-Liljeholmens råd för funktionshindersfrågor. Jag är medförfattare och fotograf till fotoboken ”13 kvinnor i tystnadens Sverige.
Varför ville du bli nämndeman?
Som liten älskade jag att följa amerikanska rättegångar på tv, var fascinerad av tolvmannajuryns arbete och hur de kunde avgöra utgången. När jag var i tonåren ville jag bli åklagare eller advokat. Men i takt med att jag blev äldre valde jag att fokusera på andra saker i livet. Nu fick jag möjligheten att sitta som nämndeman, och få större inblick i rättsväsendet, och blir en del av landets rättssystem. Uppdraget känns och är ansvarsfullt, spännande och väldigt utvecklande.
Har du hunnit börja tjänstgöra – hur var det, var det som du hade förväntat dig?
Det gick suveränt på mina första förhandlingar. Det var inga problem. Allt flöt på i rättegångssalen. Den enda skillnaden är att jag behöver tal– och teckenspråksrättstolkar eftersom jag pratar svenskt teckenspråk. Förutom att jag har rättstolkar som både ser och hör, ser jag som döv saker som hörande ofta inte lägger märke till då synen är mitt viktigaste sinne. Det är något som säkert kommer att komma till nytta.
Tingsrättens administrative direktör Szilárd Rado och stabschefen Karin Påle-Bartes, som under många år arbetat med verksamhetsutveckling och bemötandefrågor, tog hand om mig varmt och tillmötesgående min första dag. När jag kallades till dem för ett första möte, gick jag med tolkarna till avledningen; jag såg bägge på längre avstånd stående utanför deras kontor, redan förberedda och artiga. Nu gällde det! – tänkte jag med ett leende. Väl mötta och mottagna diskuterade vi olika saker. Dialogen var utförlig och lyhörd. Jag kände mig mycket trygg. Tingsrätten planerar att arbeta fram en PM som bland annat kommer att förklara hur det går till i praktiken och hur det kommer att bli att jobba med döv nämndeman. Syftet med PM är att öka medvetandet hos alla tingsrättens domare så att de får större inblick i hur det praktiska arbetet ska gå till i rättssalen. Szilárd och Karin hade en otroligt positiv attityd och de var tydliga med att de såg fram emot att ha mig hos dem, vilket fick mig att glömma att jag är döv. Det brukar tyvärr vara vanligt att det finns fördomar om döva och hörselskadade personer ute i samhället. Ett sånt bemötande är sällsynt och – behövs på alla arbetsplatser och ja överallt i hela landet!
Vad har du fått för reaktioner på att du valt att bli nämndeman?
Jag fick många positiva reaktioner och gratulationer från olika håll. Många var glada. Organisationer, kommuner och webbkanaler från Norden och Europa delade nyheten och även på andra sociala kanaler i världen. SVT Nyhetstecken uppmärksammade det. Socialministern Lena Hallgren grattade mig. När det stod klart att jag skulle bli nämndeman, skrev Dagens juridik om mig. Så väcktes en hel del debatt i sociala medier.
Det förekom även en del kritiska röster?
På Twitter framkom att vissa var tveksamma till blinda och döva nämndemän eftersom både hörsel- och synintryck behövdes för att kunna pröva till exempel trovärdighet. Om detta säger Isabel att hon kan förstå reaktionerna eftersom fördomar och okunskap är ett stort hinder. Personer som har avsaknad hörsel har hela sina liv utvecklat metoder för att hantera situationer på ett annorlunda men många gånger lika bra sätt som personer med full hörsel.
Teckenspråk – finns det olika teckenspråk?
Det finns runt 160–170 modersmål i teckenspråk i världen. Det är runt 70 miljoner som kommunicerar på teckenspråk mer eller mindre. Jag har fått höra från en teckenspråkslärare att det är ungefär 500 000 personer i Sverige som kan teckna mer eller mindre. Vi är runt 30 000 personer som är primärt svenskt teckenspråkstalande i Sverige. Det bor runt 1,3–1,5 miljoner personer med någon form av dövhet, hörselskada och vuxendövhet i hela landet. Men det är inte alla som får självklar tillgång till teckenspråket och det kan bero på både attityder och okunskap i samhället.
Det finns tyvärr en åsikt om att talat språk är finare än teckenspråket – men jag begriper inte varför teckenspråket ibland motarbetas även om det numera finns ett utökat medvetande om teckenspråket. Teckenspråket är en visuell och fantastisk uppfinningsgåva som möjliggör en gynnsam och kommunikativ tillgång till alla. – Vet ni vad? Det finns hypoteser på att tecken uppstod före tal. I forskningen om språkets ursprung (Språkets ursprung – Wikipedia) är det inte alls självklart att det första språket som användes av våra förfäder var ett talat språk. Det har framförts en hypotes om att språkets historia började med teckenspråk, eller någon kombination av tal och tecken, men jag kan inte förklara varför hörande människor i så fall övergick till talat språk. Det finns teorier enligt forskningen om vad som kan ha lett till en övergång, till exempel gick det inte att bära mat, använda redskap, eller hålla bebisar i famnen medan man tecknade, tecken syntes inte i mörker, och man vänder mot varandra inom synhåll för att använda tecken. Talad svenska och svenskt teckenspråk är två helt olika uttrycksformer och därför tycker jag att svenskt teckenspråk ska likställas med talad svenska. Det svenska teckenspråket har en speciell status sedan den 14 maj 1981 eftersom det då blev ett officiellt språk och dövas första språk.
Sverige var faktiskt det första landet i världen som officiellt erkänt teckenspråket som språk. Vi blev en förebild för många andra länder. Teckenspråket är ett människospråk och en kultur. Tidigare var språket inte tillåtet i skolor och döva fick kämpa med läppavläsning och talträning. Forskning om svenskt teckenspråk har pågått sedan 1970-talet.
Avslutningsvis – vilken är den största missuppfattningen om teckenspråk?
Den största missuppfattningen är att många tror att det finns bara ett teckenspråk i världen utan varje land har sitt teckenspråk precis som talat språk, förklarar Isabel avslutningsvis.
Fotograf: Niclas Martinsson, Dövas Tidning
