Kan man bli nekad att byta namn? Finns det då ingen gräns för statens klåfingrighet? Ja och nja. Det har länge funnits regler, men med lite olika inriktning under olika tider. Frågor om efternamn dominerade förr i världen. Efternamnsfrågor finns så klart kvar även i dag, men nu är det vanligare med människor som vill ha ovanliga förnamn för sig själva eller för sina barn. Men det finns fortfarande regler att följa. En del har blivit enklare, annat bara annorlunda.
Jag heter Magnus Schultzberg och är domare vid Kammarrätten i Stockholm. Jag är ansvarig för bland annat namnmål, som kommer till domstolen genom överklaganden av förvaltningsrättens domar. Jag ska kort beskriva dessa måls karaktär och vad frågorna kan handla om. Jag tycker att namnmål ofta är väldigt roliga eftersom frågorna kan vara udda, samtidigt som de rör något som är väldigt viktigt för den enskilda personen. För vad kan egentligen vara mer personligt än namnet?
Var det bättre förr?
Förr i tiden levde de flesta på landsbygden och hette Anders eller Karin i förnamn. Om det behövdes ett efternamn i något officiellt sammanhang använde man oftast ett patronymikon, ett namn bildat av faderns förnamn med tillägg av -son eller-dotter. Om du blev soldat fick du ofta av din chef ett nytt, krigiskt namn, som Rask, Frisk, Dolk, Lans, Sköld och så vidare. Om du gjorde karriär och blev adlad bytte du i allmänhet namn. Också om du utbildade dig till präst, och inte redan kom från en prästsläkt, kunde du ta ett mer passande namn, inte sällan något som slutade på -us eller -ius. Det var alltså ganska likartat och förutsägbart vad människor hette.
Men hur går det till i dag?
Vem gör vad?
Det är till Skatteverket du vänder dig om du vill byta namn, stryka ett namn eller komplettera ditt befintliga namn. Skatteverkets beslut kan sedan överklagas till förvaltningsdomstol, det vill säga förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som är högsta instans och har till uppgift att ta fram vägledande avgöranden.
Skatteverket och domstolarna kan i kniviga fall ta hjälp av Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, i första hand i språkliga eller historiska frågor. Domstolarna behöver inte följa institutets rekommendationer, men de är alltid till god hjälp vid bedömningen.
Först prövningstillstånd…
När någon har överklagat förvaltningsrättens dom börjar kammarrätten med att ta ställning till frågan om prövningstillstånd, alltså om domstolen ska ta upp målet till prövning i sak eller inte. Om kammarrätten till exempel anser att förvaltningsrätten har dömt fel eller om det handlar om en oklar fråga där det behövs vägledning från högre instans så beviljar kammarrätten prövningstillstånd och skriver en motiverad dom. I motsatt fall vägrar kammarrätten prövningstillstånd och förvaltningsrättens dom står fast. Men man kan klaga på det beslutet också. HFD, slutligen, tar i stort sett bara upp fall där myndigheter och lägre domstolar behöver ledning, exempelvis hur en viss bestämmelse ska tolkas.
Nytt efternamn eller ej – hur går det till?
Men nu antar vi att kammarrätten har beviljat prövningstillstånd och att frågan rör efternamn. Det finns fler regler och begränsningar att ta hänsyn till när det rör efternamn.
I lagen om personnamn finns regler för när och hur du får ändra ditt efternamn, ta ett nybildat namn eller ta ett namn som någon annan redan bär. Mycket har att göra med släktskap och civilstånd, alltså om namnet burits tidigare i släkten, när och av vem, om ni är gifta/skilda och så vidare. Är det en enkel stavningsändring med ingen eller liten inverkan på uttal och visuellt intryck, som till exempel Andersson till Anderson, då är det enkelt. Vill du ändra namnets genusform, till exempel Andersson till Andersdotter, så går det generellt sett också bra. Men hur blir det om du helt vill ta bort genusmarkören, som till exempel Nikolajev/a till Nikolaj? Där finns just nu olika uppfattningar bland olika domstolar, alltså om man kan tolka ”ändra” som att det inbegriper ”ta bort”. Det finns goda argument för både ja- och nej-sidan, men ännu inget avgörande från högsta instans. Tills HFD bestämmer sig kan det alltså bli lite olika.
Nya eller flera efternamn?
Har du hittat på ett helt nytt efternamn? Då har namnets stavning, allmänna lämplighet respektive förväxlingsrisk, även med varumärken, betydelse för bedömningen. Följande exempel är påhittade av mig och har alltså ännu inget svar. Säg att du vill byta efternamn till ”Swix”. Ingen heter det som efternamn i Sverige, men däremot är det ett registrerat varumärke. Problem. Eller om du vill heta ”Zandhin”, vilket heller ingen just nu heller heter i Sverige. Däremot finns det massor av ”Sandin” med alla möjliga stavningsvarianter. Ditt namn skulle kunna anses vara för nära dessa uttalsmässigt eller visuellt. Just när det gäller ”Sandin” finns också en annan aspekt, nämligen att det är ett så kallat fritt namn, se mer om detta nedan.
Vill du lägga till ett namn till ditt befintliga efternamn så att du får ett dubbelt efternamn? Generellt sett går det bra numera. Men om du redan har ett dubbelt efternamn, hur blir det då? Tre efternamn är ju inte tillåtet…
Apropå tre efternamn: Ibland kolliderar de svenska namnreglerna med utländska namnskick. Människor som flyttar hit registreras med de namn som de bär från ursprungslandet, oavsett svenska regler. Men när de får barn i Sverige gäller svenska regler. Upplagt för bekymmer, kort sagt.
Idel ädel adel eller kanske kändis?
Har du kanske snokat reda på ett gammalt adligt namn som är utdött sedan länge och som du vill förgylla ditt trista liv med? Kan du ta det? Kanske, kanske inte. Förutsatt att ingen av de tidigare innehavarna har gjort sig särskilt känd i historien så skulle det kunna gå. Men det är inte säkert.
Sedan har vi konstnärer och skådespelare som vill byta till sitt artistnamn även privat. Är det inarbetat? Hur länge? Hur har personen använt det? Kort sagt, det kan vara möjligt, men inte säkert.
Gamla historier
Ibland kan det bli historiska djupdykningar i kyrkböcker och andra dokument. Det ligger visserligen på den som söker att visa sin rätt till ett namn, men domstolen behöver kunna följa med och förstå sammanhangen. Som i fallet med den äldre herre som var ättling till en av de senare ryska tsarerna, och till slut med hjälp av diverse dokumentation och en del rimliga slutledningar från domstolens sida kunde återta ett tungt, historiskt namn. Eller den dam med polsk-judiskt påbrå som ville byta till det namn som hon hävdade att hennes mamma hade burit som ogift, men där många dokument och register gått förlorade under andra världskriget. De dokument som trots allt fanns kvar räckte inte för att säkert slå fast mammans flicknamn.
Ett tecken eller ingenting alls?
Det finns också en del som vill registrera namn med tecken som inte finns i det svenska alfabetet. Det kan skapa problem, så klart, inte minst för Skatteverket.
Det finns faktiskt några personer i Sverige som saknar efternamn. En mycket exklusiv krets. Gissa vilka? Just det, kungafamiljen.
Frekvent är fritt!
Reglerna om efternamn är alltså många, men en tröst är att man alltid kan byta till Johansson, Said, Westberg eller något annat av de dryga 400 efternamn som har fler än 2 000 bärare och därför är ”fria”. Det kostar bara 1 800 kronor. Lista finns hos Skatteverket och du hittar den här: Fria_listan_antal.pdf (skatteverket.se)
Förnamn
För förnamn finns det också regler, men inte lika många och inte lika detaljerade. Här spelar praxis, det vill säga vägledande domar, stor roll. Om jag sammanfattar HFD:s uppfattning i egna ord blir det att staten som huvudregel inte bör lägga sig i vad vuxna människor vill heta. Därför har namn som ”Prins”, ”Ford” och bokstaven ”J” godkänts.
När det gäller barn, däremot, bör de ha ett visst skydd mot sina föräldrar. Namn som kan väcka anstöt eller ge problem för bäraren bör inte godkännas. Men också här är ribban ganska låg för vad som kan passera.
Föräldrarna som ville att deras flicka skulle heta ”Lucifer” fick inte som de ville i kammarrätten. Två av de tre domarna ansåg att namnet var ägnat att väcka anstöt och skapa problem för bäraren. Den tredje domaren, jag själv, tyckte tvärtom och ansåg att namnets associering med djävulen och djävulstron numera inte var så stark samt att många barn i dag har ovanliga namn. Kammarrätten godkände däremot förnamnet ”Barrikad” för ett barn. Domstolen ansåg att namnet inte kunde anses belastat eller på annat sätt olämpligt och att den enskildes valfrihet bör vara omfattande.
Efternamn som förnamn?
Har ett förnamn efternamnskaraktär? Då kan det bli nej, men inte säkert. ”Frid”, och ”Ford” godkändes, men inte ”Lejonhjärta”. Jag var med också här, tyckte tvärtom och påpekade att det inte är fråga om ett efternamn utan om ett epitet, alltså något som närmast liknar ett smeknamn. Varken Bröderna Lejonhjärta eller den historiske Richard Lejonhjärta hette ”Lejonhjärta” i efternamn. Men OK, visst känns det som ett efternamn, det håller jag med om.
More is more?
En säregen följd av den nya namnlagen är att den tidigare begränsningen av hur många förnamn man kan bära nu är borttagen. Rekordet hålls enligt Skatteverket av en person med över 200 förnamn, och ett större antal personer bär ett förnamn per bokstav i alfabetet. Min reflektion är att jag gärna skulle vara en fluga på väggen när dessa personer försöker köpa en flygbiljett.
Sammanfattningsvis är namnmålen en mycket liten del av målen i förvaltningsdomstol, men en rolig och spännande del, som ibland kräver en hel del tankearbete. Men oftast faktiskt bara lite sunt förnuft.
Magnus Schultzberg
Kammarrättsråd
Kammarrätten i Stockholm
