På tingsrätten behandlar vi flera olika typer av mål och ärenden. Dessa kan vara brottmål, mål som handlar om pengar och vårdnad eller ärenden om exempelvis godmanskap och adoptioner. Vi har även hand om beslut som rör konkurser och företagsrekonstruktioner. I dagens inlägg kommer vi att lära oss mer om hanteringen av konkursärenden, från ett handläggarperspektiv. Vi börjar med att träffa en av våra rutinerade medarbetare, Hane Mouri-Haddad, och efter det mötet följer en kort genomgång av konkurshantering.
I början av sin karriär
Hane Mouri-Haddad arbetar som domstolshandläggare på Södertörns tingsrätt. Hon är en erfaren handläggare som har varit specialiserad på konkursmål i drygt trettio års tid.
– Jag kom till Sverige 1976. Då bodde vi först i Vingåker, men när jag flyttade till Stockholm två år senare fick jag ett jobb på tingsrätten. Jobbet fick jag genom Arbetsförmedlingen faktiskt, berättar Hane.
Hon säger att hon då fick förlängning med omkring två veckor åt gången och att hon efter att ha arbetat omkring ett år fick erbjudande om fast anställning.
– Självklart kunde jag svenska när jag började arbeta på tingsrätten, men jag har nog lärt mig mitt ”myndighetsspråk” här på domstolen, berättar hon.
Förändringens vind
Hane har sett stora förändringar på tingsrätten sedan hon först började arbeta som handläggare.
– Det fanns inga datorer då, det var bara skrivmaskin. Vi fick göra rättelser och justeringar med Tipp-Ex och rakblad. Vi fick vårt första datorsystem för att hantera konkursärenden först år 1996.
Hane beskriver att också sättet som man handlägger konkurser på har förändrats genom åren. På det tidiga nittiotalet var antalet konkurser mycket högt vilket ju är en spegel av det ekonomiska läget i samhället.
– Själva jobbet var väldigt mycket pappersarbete. Det fanns inga datorer utan allt gjordes med skrivmaskin och ordbehandlare. Man kopierade kallelser och fyllde bara i datum för hand. Det var inte ovanligt att posta hundratals brev på en dag, berättar Hane.
Hela Hanes arbetstid gick åt att arbeta med konkurser på den tiden. Idag har hon fler arbetsuppgifter och arbetar med många olika typer av mål vid sidan av konkursärendena.
En vanlig arbetsuppgift tidigare var att kalla till så kallade edgångssammanträden. Det betyder att den som försatts i konkurs får komma till domstolen och avlägga en ed på att hen inte känner till fler skulder eller tillgångar än dem som framgår av en konkursbouppteckning gjord av konkursförvaltaren. Dessa edgångssammanträden har minskat då man nu, som huvudregel, avlägger eden hos konkursförvaltaren på förvaltarens kontor i stället för hos domstolen. Det var en lagändring för något år sedan som möjliggjorde detta, och det är enligt Hane en av de största förändringarna av konkurshanteringen sedan nittiotalet.
– Från första augusti i år kom även vissa förändringar vid hanteringen av företagsrekonstruktioner, men de förändringarna påverkar inte mitt dagliga arbete allt för mycket, säger Hane.
Hane berättar vidare att hanteringen har blivit alltmer digital. Förr i tiden var det ofta hundratals papperssidor i varje akt. Nu kan det inte sällan finnas bara två-tre sidor i en akt. Det är smidigare, går snabbare, är mer kostnadseffektivt och framför allt bättre för miljön, sammanfattar hon.
– En positiv sidoeffekt är att vi dessutom kan arbeta mycket mer effektivt hemifrån. Och man har bättre överblick över målet för man kan se allt i datorn, säger Hane.
Arbete med konkurser
Slutligen lyfter Hane fram två faktorer som hon tycker gör det egna arbetet med konkursärenden intressant och utvecklande. Dessa två är kontakten med människor och delegationen att självständigt handlägga stora delar av konkursförfarandet. Hon menar att konkurshanteringen inte har så mycket med siffror att göra, som många ofta tror.
– Det är alltid den mänskliga kontakten som står i centrum. Man har mycket kontakter med personerna som påverkas av konkursbeslutet. Man utvecklar också en långvarande relation till konkursförvaltarna genom sina återkommande kontakter. Det är förvaltarna som sköter alla siffror. Det är spännande att samverka med alla dessa personer på en och samma gång, säger Hane.
Den andra punkten som Hane framhäver som positivt med arbetet är den självständiga aspekten. Domstolshandläggarna bereder konkursärendena till stor del på egen hand. Notarierna tittar på dem först när det blir dags för förhandling eller när ett konkursbeslut ska fattas efter en egen ansökan om konkurs. Hane berättar att hon tror att det är en framgångsfaktor för tingsrätten, och det gör dessutom hennes arbete roligare.
– Jag får mer självbestämmande och delaktighet på arbetet. Det är bara positivt. Något som också är unikt med konkursärenden är att man följer ett mål från början till slut. Det är inte riktigt så i andra mål. Man ser verkligen resultatet av sitt eget arbete, berättar hon.
Erfarenhet och kompetensutveckling
Avslutningsvis berättar Hane att det är hon som undervisar i konkurshantering i de kurser som Domstolsverket anordnar för handläggare vid samtliga domstolar i Sverige.
– Det är kul att få vara specialist i ett område. Jag har varit på tingsrätten hela min karriär och har arbetat med konkurser i drygt 30 år. Jag har blivit som en länk mellan Domstolsverket och andra domstolar. Det är många som vänder sig till mig med sina funderingar, och det älskar jag för då får jag ha mer kontakt med mina kollegor över hela Sverige. Att ha fått möjlighet att konstant utvecklas har varit väldigt värdigfult för mig under min karriär, avslutar Hane.
Kort om konkurshantering
Ett konkursförfarande börjar alltid med en ansökan om konkurs. Ansökan kommer i regel från en person som vill försätta sig själv eller sitt bolag i konkurs. Detta kallar vi för egen ansökan om konkurs. Det andra alternativet är att ansökan kommer från en utomstående som vill försätta en annan person eller ett bolag i konkurs. Det kallas för borgenärsansökan. I många fall är det Skatteverket som ansöker om att en person eller ett bolag ska gå i konkurs på grund av innestående skulder till staten, till exempel en momsskuld.
Vill du försätta dig själv i konkurs? (Egen ansökan)
Egen ansökan om konkurs görs vid den tingsrätt din kommun tillhör. Man anses bo där man var folkbokförd den 1 november året innan ansökan görs. För juridiska personer (bolag) görs ansökan hos tingsrätten där styrelsen har sitt säte. Det kan man kontrollera i Bolagsverkets register. En egen ansökan om konkurs är avgiftsfri och kostar alltså ingenting. Det finns inte heller någon särskild blankett. Ansökan ska dock vara undertecknad av dig själv, eller om det gäller ett bolag, av behörig firmatecknare eller ombud. Det måste även framgå i ansökningen att du/bolaget är på obestånd (detta betyder att man inte kan betala sina skulder). Till ansökan ska man bifoga hemortsbevis alternativt registreringsbevis för att vi ska kunna kontrollera att tingsrätten är rätt domstol.
Efter att ansökan kommit in till tingsrätten (via post eller genom att den lämnats i receptionen) kommer tingsrätten ta beslut snarast. Detta betyder oftast samma dag. I samband med beslutet om konkurs utser även tingsrätten en konkursförvaltare. Den som vill kan lämna önskemål om vem som ska bli konkursförvaltare.
Det är konkursförvaltaren som kommer att verka för att konkursen ska upphöra, antingen genom att konstatera att det inte finns några medel (tillgångar) i konkursboet, genom utdelning till fordringsägarna (de som har fordringar) eller genom att få bolaget lönsamt. Om man försatts i konkurs kommer man att ha mycket kontakt med konkursförvaltaren.
Vill du försätta någon annan i konkurs? (Borgenärsansökan)
Ansökan om konkurs görs vid den tingsrätt som den man vill försätta i konkurs (gäldenären) tillhör. Ansökningsavgiften på 2 800 kr betalas in på tingsrättens PlusGirokonto. Det behövs ingen särskild blankett. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens och gäldenärens namn, personnummer/organisationsnummer, postadress och telefonnummer. Ansökan ska vidare innehålla uppgift om att gäldenären ska försättas i konkurs på grund av obestånd samt den fordran och de övriga omständigheter som begäran grundar sig på. Ansökan ska vara undertecknad av dig/behörig firmatecknare eller ombud. Till ansökan ska man bifoga registreringsbevis för sökanden (om juridisk person) och gäldenären.
Tingsrätten kallar sedan till en konkursförhandling. Den ska hållas inom 14 dagar efter det att vi fått konkursansökan. Vid konkursförhandlingen beslutar rätten om man ska försätta gäldenären i konkurs eller om ansökan ska avslås. Rätten kan också besluta att man ska ha ytterligare förhandling längre fram. Ett beslut om konkurs går alltså inte lika snabbt jämfört med när man ansöker om att försätta sig själv i konkurs. När ett beslut om konkurs väl har fattats är det fortsatta förfarandet mer eller mindre identiskt oavsett om konkursen har inletts genom en egen begäran eller genom en borgenärsansökan.
Relaterade inlägg
Du kan läsa mer om konkurser på Domarbloggens tidigare inlägg.
Vad händer i konkursärenden? | Domarbloggen
Vad händer om man försätts i konkurs? | Domarbloggen
Vad händer efter notarietiden? Malin vill bli konkursförvaltare | Domarbloggen
