Riksdagen har antagit ett flertal nya lagar som trädde i kraft den 1 januari 2022. Bland annat har det införts nya bevisregler i brottmål som innebär att möjligheterna att använda berättelser som lämnats vid tidiga förhör utökas. Några av förändringarna på detta område kan du läsa om nedan.
Bakgrund till lagändringarna
Ett brottmål ska som huvudregel avgöras efter en huvudförhandling. Vid huvudförhandlingen ska parterna lägga fram sina bevis och argument omedelbart inför rätten. Möjligheten att till exempel hålla bevisupptagning innan huvudförhandlingen eller använda berättelser ur förundersökningen som bevis vid rättegången har historiskt sett varit begränsade. Detta innebär bl.a. att parter och vittnen som ska höras i bevissyfte som huvudregel inte bara behöver lämna sin berättelse under förundersökningen utan även vid den efterföljande huvudförhandlingen.
Stora brottmål har under senare år blivit allt vanligare. Gemensamt för dessa brottmål är att de ofta föregås av omfattande och komplexa förundersökningar som tar lång tid att slutföra. Denna utveckling är problematisk av flera olika anledningar. Långa handläggningstider kan till exempel leda till att bevisläget försämras och att det blir svårare att lagföra brotten. Detta har att göra med att muntliga uppgifter från till exempel vittnen ofta är avgörande för möjligheterna att styrka brott. Eftersom huvudförhandlingen i stora brottmål ofta inleds lång tid efter händelserna, finns det en risk för att förhörspersonernas minnesbilder hinner avta och därmed deras möjlighet att lämna riktiga och säkra uppgifter. (Se prop. 2020/21:209 s. 14.)
En annan nackdel med långa brottmålsprocesser är långa häktningstider. Eftersom vittnen och parter som huvudregel ska höras vid huvudförhandlingen måste deras berättelser ofta skyddas från yttre påverkan genom att den misstänkte häktas med restriktioner. På så sätt förhindras den misstänkte från att exempelvis kontakta förhörspersonerna fram till dess att förhöret har hållits vid huvudförhandlingen. Konsekvensen av detta är dock att den tilltalade i stora brottmål ofta utsätts för en långvarig och typiskt sett påfrestande häktningstid. Sverige har återkommande fått internationell och nationell kritik för vår häktnings- och restriktionsanvändning. (Se prop. 2020/21:209 s. 14–15.)
För att rättsväsendet ska kunna hantera de stora brottmålen och de omfattande förundersökningarna mer effektivt, föreslog regeringen under 2021 ett flertal lagändringar som syftar till att göra handläggningen av framför allt stora brottmål mer flexibel. Dessa lagändringar har nu börjat gälla och innebär bl.a. utökade möjligheter att
- ta upp bevis i domstol före huvudförhandling,
- använda vittnesattester som bevis, samt
- tillåta berättelser från förhör inför brottsbekämpande myndigheter som bevis.
Utökade möjligheter att ta upp bevis i domstol före huvudförhandling
I 23 kap. 15 § rättegångsbalken har det införts en ny bestämmelse som utökar möjligheten att ta upp bevis under förundersökningen. Enligt bestämmelsen får rätten, på begäran av undersökningsledaren eller den misstänkte, ta upp bevisning om någon har underrättats om skälig misstanke för brottet och det är lämpligt. Vid bedömningen av om det är lämpligt att ta upp bevis ska rätten beakta utredningens omfattning, brottets beskaffenhet, bevisupptagningens betydelse för frågan om att häva ett häktningsbeslut eller restriktioner och övriga omständigheter.
Innebörden av denna reglering är att förhörspersoner i större utsträckning än tidigare kan lämna sina berättelser tidigt under processen och användas som bevis vid en senare rättegång. Enligt lagförarbetena finns det flera fördelar med detta. En av fördelarna är att det kan ge mer tillförlitlig bevisning eftersom utsagorna lämnas i närmare anslutning till den händelse som bevisningen avser. Det kan även bidra till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning eftersom behovet av att skydda bevisningen från den misstänktes påverkan ända fram till huvudförhandlingen kan bli mindre. (Se prop. 2020/21:209 s. 19–20.)
I 36 kap. 19 § rättegångsbalken har det införts en liknande bestämmelse som utökar möjligheten att ta upp förhör under förberedelsen i brottmål (se även 37 kap. 3 § och 40 kap. 11 § rättegångsbalken). Till skillnad från en bevisupptagning enligt 23 kap. 15 § är det i praktiken fråga om att ta upp förhör mellan tidpunkten då åtal väcks och då huvudförhandling ska inledas. Rätten får alltså numera, på begäran av åklagaren eller en part i ansvarsfrågan, besluta om att ta upp förhör med vittnen, målsägande, tilltalad och sakkunniga under förberedelsen om det är lämpligt. Vid lämplighetsbedömningen ska rätten beakta målets omfattning, brottets beskaffenhet och övriga omständigheter.
Möjlighet att använda vittnesattester om parterna är överens
Enligt 35 kap. 14 § rättegångsbalken gäller ett principiellt förbud mot att som bevis i rättegången åberopa vittnesattester, det vill säga en nedtecknad eller inspelad berättelse som lämnats utom rätta med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång. Möjligheterna att frångå denna huvudregel är begränsade. Till skillnad från brottmål har det dock i tvistemål sedan tidigare varit möjligt att lägga fram dylika berättelser om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Detta har nu ändrats på så sätt att 35 kap. 14 § inte gör någon åtskillnad mellan brottmål och tvistemål. I de situationer då parterna är överens kan alltså vittnesattester numera tillåtas som bevisning också i brottmål förutsatt att det inte är uppenbart olämpligt.
En utökad möjlighet att lägga fram berättelser i tidiga förhör som bevis
Den tekniska utvecklingen som skett inom domstolarna och de brottsbekämpande myndigheterna har medfört att det numera finns goda förutsättningar att både spela in och spela upp förhör med ljud och bild. I 35 kap. 15 § rättegångsbalken återfinns numera en ny regel som gör det möjligt att i större utsträckning dra nytta av dessa tekniska möjligheter. Enligt bestämmelsen får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning läggas fram som bevis i rättegången, om det är lämpligt. Enligt lagförarbetena kan denna möjlighet ha betydelse bl.a. för att effektivisera brottmålsprocessen. Om ett förhör kan hållas tidigt under förundersökningen på ett sådant sätt att uppgifterna sedan kan presenteras som bevis vid huvudförhandlingen behöver förhörspersonen inte höras på nytt i domstol. I vilka situationer det är lämpligt för rätten att tillåta att bevisning läggs fram med stöd av 35 kap. 15 § rättegångsbalken framgår inte av lagtexten. Enligt förarbetena ska rätten göra en bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. (Se prop. 2020/21:209 s. 40 och 64).
Mer information
Om du är intresserad av att läsa mer om lagändringarna kan du göra det här:
