Välkomna tillbaka till vår serie om hur representanter för rättsväsendet porträtteras i fiktionen. Detta är den sista delen i vår serie och vi ska idag tala med polisen Daniel Eriksson. Daniel arbetar som polisinspektör och är gruppchef i lokalpolisområdet Södertälje.
Polisarbetet är ett lagarbete
Inledningsvis berättar polisen Daniel om vad han ofta reagerar på när han ser poliser på TV och film. Han säger att han har noterat att polisyrket ofta framställs som ensamt. Det är en eller ett fåtal poliser som gör allting i utredningarna och ärendena.
–Det stämmer inte alls med verkligheten. Polisarbetet är ett lagarbete, säger Daniel. Han berättar att inom polisen så är varje medarbetare bra på olika saker. Man jobbar därför ofta med de saker man är bra på tillsammans med andra i ett team.
Ett återkommande fel i gestaltningen av polisens arbete, är att poliser i fiktionen har väldigt långtgående befogenheter. Det framställs som om att det är poliser som får avgöra när någon ska anhållas eller släppas medan det i verkligheten nästan alltid är en åklagare som är förundersökningsledare och därmed tar alla beslut, påpekar Daniel. Den här felaktiga bilden av polisens arbete har också lyfts av den åklagare och den domare som vi intervjuade i ett tidigare inlägg.
Daniel berättar även att fiktionen ofta visar upp mycket självbestämmande från polisens sida, och missar de andra aktörerna. En förundersökningsledare kan vara en polis eller en åklagare, beroende på utredningens omfång och komplexitet. Daniel förklarar att det är förundersökningsledaren som bestämmer vad som ska göras medan det är polisen som avgör hur det ska göras.
-Vi samarbetar alltså väldigt mycket även med åklagarna, och inte bara med oss själva inom polisen. Åklagaren ingår också i lagarbetet. Åklagarna har en stor och viktig roll i vårt arbete, och de faller ofta bort i fiktionens värld, förklarar Daniel.
En del av vår demokrati
Daniel beskriver att poliser i fiktiva verk ibland porträtteras som antingen hämndlystna och nonchalanta eller rent av elaka. Han menar att det inte alls stämmer överens med hans bild av poliskåren och ser inte heller dessa egenskaper hos sina kollegor.
-Min uppfattning är att vi poliser är en del i en demokratisk rättsprocess. Vi har inget intresse av att oskyldiga personer ska dömas, säger Daniel. Han menar att det är väldigt sunt att vi har en rättsstat där polisen kontrolleras av en åklagare, och att åklagaren kontrolleras av domstolen, som i sin tur kontrolleras av överrätter och att möjligheten dessutom finns att vända sig till Justitieombudsmannen (JO) som granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete. Han menar att systemet är uppbyggt så att det inte ska finns möjligheter att kringgå regler men att det även skapar en kultur där det finns en stark vilja att följa reglementet och se till att allting går till på ett demokratiskt sätt.
–Poliser är helt vanliga människor som vill att rättsprocessen ska gå rätt till, säger Daniel.
Han berättar även att det finns en motpol till de hämndtörstiga poliserna som finns i fiktionen, nämligen superpoliser, som Daniel kallar dem. Den här typen av poliser som syns bland annat i Beck-filmerna eller i Wallander-sviten.
-Superpoliser, de är supermänniskor som kan göra allting på egen hand, helt utan stöd. Som jag sa tidigare är detta minst lika fel då bra polisarbete är ett lagarbete. Man kan inte och ska inte arbeta helt ensam, poängterar Daniel.
Dokumentation och förundersökning
Samtalet övergår till arbetsuppgifter som inte visas i fiktionen. Daniel berättar att arbetet med dokumentation är något som man sällan belyser.
–Allt vi gör ska dokumenteras väldigt noggrant. I en förhörssituation på TV kan de t ex åka runt och prata med folk ganska lättvindigt. Man kanske stoppar någon på gatan eller knackar dörr lite på måfå i ett område. Men i verkligheten följer vi Rättegångsbalken som väldigt tydligt beskriver hur vi får prata med människor. Speciellt om det är ett förhör med en person som är misstänkt för brott. Daniel berättar att ett förhör där samtalet är en timme långt, kan ta flera timmar att förbereda och ännu fler att sedan skriva ut i ett förhörsprotokoll. Allt ska dokumenteras extremt noggrant.
Daniel förklarar att polisens egentliga arbeta är just att genomföra en förundersökning, och det är precis det som namnet antyder, menar han.
-Vårt jobb är att rekonstruera sanningen på ett objektiv sätt så gott som möjligt för att sen andra myndigheter ska kunna fatta sina beslut på rätt underlag. Vår förundersökning ligger till grund för åklagaren när hen ska fatta beslut i åtalsfrågan.
Vid en eventuell framtida rättegång (huvudförhandling) är det informationen som kommer fram vid rättegången som domstolen tar ställning till, och inte det som sagts i tidigare polisförhör under förundersökningen. Med undantag för de situationer då det sedan årsskiftet finns möjlighet att lägga fram polisförhör från förundersökningen vid själva rättegången är förundersökningens huvudsakliga syfte alltså att ge åklagaren ett underlag för att åklagaren ska kunna fatta beslut om en person ska åtalas för ett brott eller inte. Se vidare Nya regler om bevisning i brottmål | Domarbloggen.
Förtroende och långvariga relationer
Daniel återvänder till hur han tycker att kontakten mellan poliser och allmänhet kan porträtteras i fiktionen. Han säger att han ofta reagerar på att han tycker att allmänheten behandlas illa när manusförfattare beskriver deras relation.
-Det här gäller både de som är misstänka för brott och de som utstått brott. De behandlas väldigt illa på TV, och det stämmer inte med min verklighet. Jag blir ibland ledsen när vårt arbete förringas. I slutändan är det ju en fråga om förtroendet för polisen och rättsstaten.
Daniel berättar att poliser arbetar väldigt hårt och medvetet med att ge ett bra och professionellt bemötande i alla situationer, men att det sällan skildras. Han säger att det därför kan vara väldigt skadligt med felaktiga negativa bilder av polisen. Daniel berättar att han ibland hör föräldrar som hotar sina barn med att de kommer att ringa till polisen om barnen inte sköter sig. Han säger att det gör ont i honom och att det är förödande om barnet i framtiden skulle behöva ha kontakt med polisen. Daniel understryker att relationer och kontakter är en viktig del av hans arbete och det är därför beklagligt när det här arbetet försvåras.
-Däremot tycker jag att serien Tunna Blå Linjen gav en annan bild. Den följer faktiskt min verklighet ganska bra. Det är såklart fiktion, men den är bra och man har tagit sig tid att visa att polisyrket är mångfacetterat, säger Daniel.
Polismyndigheten som arbetsplats
Det roligaste, enligt Daniel, med att arbeta som polis är att man inte vet vad som kommer hända när man kommer till arbetet. Han berättar att de arbetar väldigt händelsestyrt, alltså att när det händer något så får man anpassa sin arbetsdag därefter. Han menar att en stor fördel att arbeta på Polismyndigheten är bredden av arbetsuppgifter som finns tillgängliga.
-Du kan arbeta med ungdomar, bli hundförare, hästryttare, helikopterpilot och en massa annat. Det är en otrolig bredd av arbetsuppgifter och positioner. Det är inte många arbetsplatser man kan säga det om.
Daniel talar om hans passion i arbetet och berättar att han brinner för att ge upprättelse åt människor som har blivit utsatta för brott. Han menar att det är en viktig del i ett demokratiskt samhälle, och att polisen har en väldigt viktig roll i detta.
-Det är väldigt givande för mig. Att man får vara en del i att de får upprättelse är viktigt. Det är ofta först när man känner att man har fått upprättelse som man har möjlighet att gå vidare från det som inträffade, berättar Daniel.
Samtalet avslutas med att Daniel talar om vilka egenskaper han tror är viktiga hos en person för att hen ska bli en bra polis. Han börjar med att understryka att eftersom Polismyndigheten är en så pass stor arbetsplats finns det en passande tjänst för alla personer som är intresserade att söka sig till myndigheten. Han menar att polisyrket är varierat och kräver många olika människor med olika egenskaper så det går inte att beskriva bara en typ av bra polis. Men han tar upp några centrala aspekter.
-Jag tror man ska ha lätt att prata med människor. Det är en så stor del av polisarbetet och är självklart väldigt viktigt. Man ska vara en vanlig person så man lättare kan relatera till dem som man pratar med. Men generellt sett ska man ha ett högt rättspatos med en stark känsla för vad som är rätt och vad som är fel, säger Daniel. Han fortsätter att säga att alla människor har något att bidra med till polisen och därför finns det en passande tjänst någonstans inom myndigheten för var och en. Man ska därför inte vara rädd att söka till Polismyndigheten om man är intresserad av en karriär där.
-Om man inte passar att sitta i radiobil så har man garanterat andra färdigheter man kan bidra med. Det flesta yrkesuppgifter finns hos oss, avslutar Daniel och uppmuntra allt fler att söka sig till polisyrket.
Vidare läsning
Detta var den sista delen i vår serie om de rättsvårdande myndigheterna i fiktionen. Du hittar de tidigare inlägger nedan, samt förslag på fler blogginlägg med närliggande innehåll.
Hur verkliga är deckare och kriminalare egentligen? Del 1 av 3 | Domarbloggen
Hur porträtteras försvarsadvokater i kulturen? Del 2 av 3 | Domarbloggen
Från Södertörns tingsrätt till Polismyndigheten | Domarbloggen
