Den här veckan fortsätter bloggen att diskutera temat ”återfall i brott”. Vi hälsar på hos föreningen KRIS, Kriminellas revansch i samhället, för att låta dem ge sitt perspektiv på ämnet.
Jag och rådmannen Karin Påle Bartes möts upp utanför KRIS:s lokaler på Magnus Ladulåsgatan i centrala Stockholm. Vi kommer in ett kontorsutrymme som har plats för en generös tilltagen soffgrupp. Johan Halleröd, en av representanterna för KRIS, kommer fram. Han hälsar oss välkomna och säger att de ska ha ett morgonmöte som vi hemskt gärna får vara med på.
Morgonmötet visar sig vara en fantastisk stund av gemenskap och kamratskap där samtliga delar med sig av sina erfarenheter. De berättar om sina tankar, om sina rädslor och sina förhoppningar kring sitt eget beroende och sin tidigare kriminalitet. En man berättar om hur han varje dag försöker bli en bättre människa för sin omgivning. Den senaste tiden har han börjat stå upp i kollektivtrafiken så att någon som bättre behöver platsen kan få sitta. – Jag kan stå!, proklamerar han stolt med ett leende på läpparna.
Efter honom är det en kvinnas tur att dela med sig av sina erfarenheter. ”Jag har varit nykter en månad”, säger hon. Hennes ansikte skiner och ögonen glittrar av stolthet. Gruppen ropar grattis och andra glada tillrop medan några ger henne kramar. Det är en otrolig stämning av acceptans och gemenskap i kontorsutrymmet.
Efter mötet, som varar en knapp timme, följer vi med Johan Halleröd ned för en spiraltrappa till undervåningen. Frukost står framdukad på ett middagsbord med en stor termos kaffe.
Samtal med Johan Halleröd
Inne i det lilla pentryt bredvid oss sitter det en lapp på kylskåpet med orden ”Drogfri & Hederlig”. Dessa ord ser vi på fler platser i lokalen, och är ämnen som även ofta togs upp på morgonmötet.
När jag, rådmannen Karin Påle Bartes och Johan Halleröd från KRIS sätter oss runt bordet säger Johan till Karin att de har träffats tidigare.
– Du var domare när jag var åtalad senast. Det var en väldigt bra rättegång. Både jag och min försvarare sa efteråt att jag hade fått lägga fram min sak ordentligt och att jag märkte att ni lyssnade på mig. Det är det viktigaste, sedan hur det blir. Ja, det blir som det blir.
Johan berättar att han kom ut från fängelset i mars i år. Han har fortfarande en fotboja på sig. Han sökte upp KRIS tillsammans med sin övervakare under sin första permission från fängelset efter att han läst om organisationen i deras tidning ”Vägen ut”.
– Jag har varit här hos KRIS sen jag kom ut i mars. Jag är intresserad av genomgå deras livsstilskoordinator-utbildning. Jag vill bryta med mitt tidigare liv.
Livsstilskoordinatorutbildningen är två terminer lång och genomförs i samarbete med Tollare folkhögskola. Efter att ha gått den blir man utbildad behandlingsassistent och kamratstödjare. Johan berättar att han sökte upp KRIS för att det är flera personer där som har gått samma väg i livet som han själv. De förstår honom och han säger att de snabbt kan snappa upp om man börjar halka åt fel håll. De träffas varje dag och ger varandra stöd.
– För mig var det svårare att bryta med kriminaliteten än med drogerna, berättar Johan. Alla vännerna var kriminella och de har inte slutat med kriminalitet. Då är svårt att ta sig ur det. För många är det drogerna som är den stora drivkraften. För honom var det gemenskapen med andra kriminella.
Kriminaliteten börjar
Johan berättar att han hade det tufft i skolan.
– Jag blev mobbad. Det var tacksamt att reta mig för jag blev alltid så arg. Jag har dålig impulskontroll. Jag ville vara en av de balla killarna och ville ha bekräftelse.
Många som kommer till KRIS kommer från egna missbrukarhem och väldigt trasig bakgrund, men det tycker inte Johan att han gör. När Johan var 21 år så frågade en av de balla killarna honom om hjälp.
– Allt jag behövde göra var att förvara ett paket åt honom i förrådet hemma och det gjorde jag såklart eftersom att jag desperat ville bli omtyckt. Det var det här behovet av självbekräftelse. En dag när jag kom hem var de två män i min lägenhet. Så fort jag kom innanför dörren tryckte de upp mig mot väggen och grep mig. De var två poliser. De hade gripit den balla killen lite tidigare den dagen för grovt narkotikabrott som nu jag var inblandad i. Det fick jag fyra års fängelse för.
Det var första gången Johan begick ett brott.
– Jag var inte kriminell innan, men jag blev kriminell i fängelset genom alla de kontakter jag fick där. Dömd för grovt narkotikabrott och instängd i fyra år, jag hade inte många val kändes det som. Efter det fortsatte jag på den banan genom kontakter jag fått på fängelset. Sen dömdes jag igen för grovt narkotikabrott och ytterligare för narkotikabrott av normalgraden. När jag väl började hålla på med droger på egen hand var mitt fokus att finansiera missbruket. Jag sålde knark men eftersom jag hela tiden åkte fast insåg jag att jag var dåligt på det och började i stället med stölder och rån.
Narkotikamissbruk
Johan berättar att han under sin kriminella tid kom i kontakt med diverse droger. Han beskriver att han började med hasch i yngre ålder och missbruket blev successivt tyngre och tyngre.
– Ju mer droger jag tog, desto viktigare blev drogerna så jag var tvungen att fortsätta att begå brott efter brott. Det sista jag dömdes för är en riktigt idiotgrej, det skulle jag aldrig gjort om jag inte var beroende.
Vi frågar Johan hur han tog sig ur sitt drogmissbruk.
– Det var den där idiotgrejen jag gjorde. Jag fick tre och ett halv års fängelsestraff och det blev min räddning. Jag sökte mig till ett fängelse där man arbetar aktivt för att de intagna ska komma ifrån sitt drogberoende (Österåker). Det har gjort mig gott. Jag fick en chans att komma ifrån allt. Det känns skitskönt. Det här straffet är det bästa straffet jag någonsin fått, säger Johan och pekar på fotbojan som han fortfarande har på sig.
Vardagen
Vi frågar Johan om han övervägde vilket straff han kunde få innan han begick ett brott.
– Ja, det gjorde jag, svarar han. Man vill ju minimera riskerna. Jag tänkte att det är bra om man kan göra en grov stöld i stället för ett rån. Jag tror att många så kallade yrkeskriminella tänker på det viset. Det är nog inte lika vanligt bland unga, de bara kör på utan eftertanke. Jag lärde mig att tänka så här av andra kriminella som jag umgicks med. Jag såg på min kriminalitet som ett arbete. Vi var flera och alla hade sina specifika uppgifter att göra. På så sätt var det väldigt planerat. Men en massa brott görs oplanerade också. Det är suget efter droger som gör att man begår mindre brott, för att klara missbruket för stunden. Sådan brottslighet gör många missbrukare gång på gång.
Motverka återfall i brott
På KRIS har de möten varje morgon och varje kväll. De ordnar och deltar i studiecirklar tillsammans och de har, framförallt, koll på varandra.
– Hos oss ska man vara en KRIS:are alla dygnets timmar. Alla som har en vilja att bli bättre är välkomna till oss på KRIS, men man måste vara drogfri. Man kan inte gå på möten hos oss på dagarna och sen sitta och dricka öl på kvällen när man grillar med kompisarna. Här är vi stenhårda, säger han.
Vägen tillbaka
Johan berättar att det var efter den senaste rättegången, medan han satt kvar på häktet och väntade på sin dom, som han bestämde sig för att sluta med kriminalitet. Om han fick fängelse skulle han be om att få genomgå ett tolv-stegs-program, och om han blev frikänd så skulle han själv uppsöka hjälp hos Anonyma Narkomaner (www.nasverige.org). Så gick hans tankar.
– Det var för mammas och pappas skull som jag bestämde mig. Jag vill ju göra dem glada. De var alltid oroliga för mig. Jag vill också ha egna barn någon gång. Men jag vill inte ha barn om jag ska hamna i fängelset mitt i deras uppväxt. Det är ju jobbigt att lämna hunden ensam över dagen så jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att lämna mina barn.
Johan menar att han trots allt hade nära och kära omkring honom och att det betydde mycket när han väl bestämde sig för att bryta med sitt tidigare liv.
Längre fängelsestraff tror Johan inte skulle avskräcka någon från att begå brott. Däremot tror han att fängelsestraffets innehåll är avgörande för om man begår brott på nytt eller inte när man väl kommer ut.
– Erbjud mer vård, tolv-stegs-program och liknande. Den vård jag har genomgått fokuserade på drogberoende och inte på själva roten till min kriminalitet. Det är svårt att komma ifrån kriminaliteten för helt ärligt gillade jag det ibland. All kriminalitet är inte drogrelaterad även om mycket är det, avslutar Johan.
Om KRIS – Kriminellas revansch i samhället
KRIS är en kamratförening bestående av före detta kriminella och missbrukare som hjälper människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger genom att erbjuda dem ett nytt, hederligt och drogfritt socialt nätverk. KRIS har verksamhet i flera städer runt om i Sverige. Om du vill veta mer om KRIS och deras verksamhet, besök deras hemsida www.kris.a.se
