När beslutar tingsrätten om medling?
I många av våra mål om vårdnad av gemensamma barn och deras boende och umgänge med ena föräldern efter en separation är konflikten mycket hög mellan föräldrarna. Rättsprocessen gör också att konflikten ökar i och med att parterna gärna framhåller de negativa sidorna hos varandra. Mitt i denna konflikt står barnen. Självklart mår barnen inte bra av detta. Domstolen gör stora insatser för att försöka få föräldrarna att ta sitt föräldraansvar och komma överens för att förhindra utdragna processer. När det inte lyckas har vi möjlighet att uppdra åt en medlare att utanför domstolen hjälpa föräldrarna att hitta en samförståndslösning till barnens bästa. En medlare kan gå betydligt längre än domaren i sina försök och även ta upp frågor som inte är aktuella att döma över men som ändå har betydelse för en lösning av konflikten. Detta kan till exempel vara frågor om fördelning mellan föräldrarna av olika ekonomiska bidrag. Man kan även pröva och utvärdera hur ett umgänge mellan ena föräldern och barnet fungerar. Medlaruppdraget gäller under en månad men kan förlängas om det behövs längre tid för att komma fram till en bra lösning av konflikten.
Vem utses till medlare?
Tingsrätten beslutar vem som ska utses till medlare. Till vår hjälp har vi en förteckning med kompetenta personer som förklarat att de kan åta sig uppdraget. Vi vill gärna att medlarna har särskild kunskap om barn och även har stor erfarenhet av att lösa konflikter och har genomgått utbildning i medlingsteknik. Eftersom konflikterna kan se olika ut är det bra att vi kan välja mellan personer med olika kvalifikationer. Ibland behövs det en advokat och ibland kan det behövas någon med psykologkunskaper eller kunskap om funktionsnedsättningar. Vi har även möjlighet att utse två medlare när det finns behov av det där till exempel en medlare kan ha särskild kulturkompetens.
Hur arbetar medlaren?
Medlaren lägger oftast upp sitt arbete själv men kan också få anvisningar av tingsrätten och får tillgång till alla de handlingar som finns i målet och som kan ha betydelse för medlaruppdraget.
En av de medlare vi anlitar är Christina Lyngå. Här berättar hon om sig själv och hur hon arbetar och ger exempel på positiva erfarenheter av medlaruppdrag.
Vad har du för bakgrund och erfarenhet?
När jag efter 35 års arbete i psykiatrisk vård pensionerades fick jag frågan om jag skulle kunna åta mig att vara medlare i vårdnadstvister. Efter en tids funderande tyckte jag att det dels skulle vara intressant, dels ge mig en möjlighet att använda min långa erfarenhet av relationer mellan människor i kris och svåra situationer. Jag såg fram emot att få uppdrag som medlare. När jag nu efter ett hundratal medlingar kan se tillbaka på medlingens betydelse för de stridande föräldrarna är jag övertygad om att medling kan ha stor betydelse. Det är naturligtvis blandade erfarenheter – ofta når man fram till en samförståndslösning som känns bra och hållbar och ibland en bit på väg, ibland inte alls.
Hur inleder du medlingen?
När jag fått ett uppdrag och läst de handlingar som redan finns i målet, söker jag kontakt med parterna för att bestämma träff. Jag träffar varje part för sig i deras hem. Första träffen går vi igenom deras syn på konflikten och vad de skulle vilja uppnå med en medling. De flesta har en ambition att lösa konflikten och är beredda att göra sitt bästa för det medan en och annan bara vill att deras önskningar ska tillgodoses i sin helhet. Det är naturligtvis inte enkelt för någon – konflikten kan ha pågått i åratal och socialtjänst och andra myndigheter kan ha gjort sitt. För mig gäller det då att få parterna att se medlingen som en nystart, försöka se framåt och nå en acceptans och försoning. Därför samtalar jag med varje part flera gånger och däremellan håller jag dem informerade om mina kontakter med andra parten. Det ger dem också möjlighet att överlägga med sitt ombud.
Hur kommer barnet in i medlingen?
De barn det handlar om har ofta kommit i kläm och farit psykiskt illa. De har redan haft ett antal kontakter med myndighetspersoner. För mig gäller det att vinna deras förtroende så att de berättar vad de känner och vill. Därför träffar jag också dem flera gånger, ensamma och tillsammans med en förälder. Det förekommer ofta att föräldrar är oförmögna att se till barnens behov i första hand på grund av att de är fyllda av bitterhet och fientlighet mot den andra föräldern. Jag ser det som en viktig uppgift att få dem att prioritera barnen som ju är en del av varje förälder och har rätt till dem båda. Jag framhåller det som är bra och utvecklingsbart och ber dem försöka lägga tiden som varit bakom sig. Ett viktigt redskap för det är kommunikation. Ofta har de fastnat i dåliga mönster, de talar inte med varandra, skriver hatiska sms och beskyller varandra för allt möjligt. De klarar ofta under medlingens gång att se nya möjligheter att ha kontakt. Jag framhåller att det är nödvändigt att de avslutar sin kärleksrelation och möts som föräldrar för barnens skull. Jag brukar till exempel föreslå att de använder en ”barnets bok” där de skriver sina intryck av barnen likaväl som praktiska frågor om strumpor och läxböcker. Ibland kan jag också föreslå att man använder Skype om det känns för svårt att träffas.
Vilken kontakt har du med föräldrarna?
Under hela processen står jag till förfogande för kontakt med parterna. Det är viktigt att det känns bekvämt för dem och att de till exempel slipper ta ledigt från sina arbeten. Därför är lördagar, söndagar och kvällar ofta de bästa medlingstiderna. De kan ringa, sms:a eller mejla mig när som helst.
När vi har kommit en bit på väg i medlingen försöker jag ordna träffar med båda föräldrarna, ibland också med andra närstående, till exempel farföräldrar och morföräldrar. Konflikten har ju ofta satt djupa spår i omgivningen och föräldrarnas separation har kanske skilt inte bara föräldrarna utan också andra från kontakt med barnen.
Hur avslutas medlingen?
Det uppdrag jag fått från tingsrätten innebär att jag ska försöka få till stånd en varaktig samförståndslösning till barnens bästa. I mina träffar med parterna vrider och vänder vi på detta och kan så småningom formulera det man är överens om – om man nu blir det.
I det fall man kommer överens är mitt uppdrag avslutat och jag rapporterar till tingsrätten. Ibland nödgas jag konstatera att samförstånd inte kunnat nås, att en eller båda parterna vägrar. Skälen till det vara olika, till exempel ekonomiska frågor eller boendefrågor. Min uppfattning är att även i dessa fall har medlingen varit positiv eftersom parterna dels kunnat förbättra sin kommunikation med varandra, dels kan ge varandra tid att bearbeta konflikten på längre sikt, kanske med hjälp av socialtjänsten och familjerätten.
Det är ofta fascinerande att uppleva hur parterna gradvis kan släppa den akuta maktkampen och närma sig en gemensam syn. Jag upplever också att genom att jag inte är någon myndighetsperson kan jag agera friare och kanske också tuffare. Jag kan konfrontera parterna på ett sätt som är mitt eget. Det är också tillfredsställande att lyckas få barnens förtroende. På sikt ökar det ju barnens tilltro till samhället som helhet.
Om jag som medlare skulle få önska något är det att medlingen kommer till stånd så tidigt som möjligt i konflikten. Det ökar väsentligt möjligheterna till en framgångsrik medling.
