Tre år som utsänd till Sarajevo

Jag har varit utsänd av Domstolsverket till Sarajevo för att arbeta som projektsamordnare och långtidsexpert i det utvecklingsprojekt som myndigheten bedriver i Bosnien och Hercegovina. Till vardags arbetar jag som kammarrättsråd vid Kammarrätten i Stockholm.

Tre år, så länge trodde jag inte att jag skulle stanna i Bosnien och Hercegovina när jag landade i min nya hemstad Sarajevo, en solig septemberdag 2021. Uppdraget som projektsamordnare och långtidsexpert för Domstolsverket kändes spännande, men också en smula överväldigande. Inte minst för mig, som aldrig har bott utanför Stockholm. Allt var nytt. Jag hade aldrig varit i Bosnien och jag kände ingen i Sarajevo. Dessutom pågick en pandemi, med de sociala begränsningar som det innebar.

Men hur blev det då? Vad fungerade bra och vad kändes utmanande och skulle jag göra om det, om jag fick chansen?

Effektivisera rättsprocessen i Bosnien och Hercegovina

Utvecklingsprojektet jag har arbetat i har bland annat syftat till att effektivisera processerna i det bosniska domstolsväsendet med hjälp av svenska domstolars erfarenheter. I det arbetet kände jag mig som domare trygg. I Bosnien har domarna traditionellt gjort det mesta, utan någon större inblandning av till exempel notarier. Det var givande att kunna bidra med svenska erfarenheter av att ta tillvara kompetensen hos samtliga domstolens personalkategorier – att arbeta för att tillsammans uppnå målen. Genom att jämföra arbetssätten har jag också mera på djupet insett hur långt vi har kommit i de svenska domstolarna.

Projektet har varit ett lagarbete, där jag har arbetat nära de två projektledarna på Domstolsverket i Sverige. För mig som utsänd har det arbetssättet fungerat mycket bra och skapat en känsla av både trygghet och samhörighet.

En annan aspekt av arbetet som jag verkligen trivts med har varit kontakten med alla fantastiska korttidsexperter från Sveriges Domstolar och Domstolsverket som är engagerade i projektet. Det har varit mycket givande att få ta del av deras erfarenheter och tankar.

Skapa kontakter och bygga förtroende

Uppdraget skiljer sig från domarrollen på flera sätt. En viktig del av arbetet har varit att skapa kontakter, bygga förtroenden och kommunicera vad vi gör i projektet. Jag har också prioriterat att delta i arbetsrelaterade sociala evenemang, även på kvällstid, vilket har inneburit en mera flytande gräns mellan arbete och fritid.

Jag har personligen uppskattat att få arbeta mer med verksamhetsutveckling. Jag har fått möjlighet att diskutera och analysera strategiskt och i ett längre perspektiv. Jag har också representerat den svenska delen av projektet på konferenser och i andra internationella sammanhang. Att vara spindeln i nätet och ansvara för den interna samordningen har varit mycket givande. Även så att vara projektets kontaktpunkt gentemot vår uppdragsgivare Sida, andra svenska myndigheter på plats samt internationella organ och aktörer.

Foto: Madeleine Bergman

Något som jag initialt oroade mig lite för var språket, att ha engelska som arbetsspråk. Här visade det sig dock att mina farhågor var klart överdrivna och det fungerade bra med de engelskkunskaper jag hade.

Att, som ensam utlänning, arbeta på plats i en bosnisk myndighet har varit utvecklade, men också lite ensamt. Kulturen på min bosniska arbetsplats har skiljt sig på flera sätt från vad jag har varit van vid. Som exempel kan nämnas att alla arbetar bakom stängd dörr och att det inte förekommer något organiserat fika där man möts. Det har varit en utmaning att bli inkluderad i den sociala gemenskapen på jobbet, att inte tala språket har naturligtvis varit en bidragande orsak.

Något som fungerat över förväntan har varit att privat bygga upp en tillvaro från grunden och hitta sociala sammanhang. Det har så klart tagit tid och skett gradvis, men det var inte omöjligt. I början var mycket ovant och det tog lite tid att förstå hur samhället runt omkring mig fungerar. Men med lite nyfikenhet och en stor portion tålamod har det mesta löst sig. Jag har fått flera nya vänner och också nya intressen, som jag hoppas att jag kan ha med mig under lång tid.

Sammanfattningsvis tar jag med mig många värdefulla insikter tillbaka till Sverige både privat och till arbetet på kammarrätten. På de här tre åren har jag utvecklats mycket, både i min yrkesroll och som person, på ett sätt som jag inte hade gjort utan den här erfarenheten. Som ni kanske redan har förstått är därför svaret på den inledande frågan, om jag skulle göra om uppdraget, ett klart JA!