Unga lagöverträdare – hur hanteras de i rättssystemet?

I två avsnitt kommer bloggen att handla om unga lagöverträdare. Det finns en rad särskilda bestämmelser i lagboken när det gäller unga som begår brott. Vi kommer att gå igenom några av de viktigaste bestämmelserna, men också svara på frågan varför unga överhuvudtaget ska behandlas annorlunda än äldre när de begår brott.

Varför en särskild ordning för unga lagöverträdare?

Unga personer under 21 år som döms för brott har sedan lång tid tillbaka behandlats annorlunda än äldre personer när det gäller vilket straff (påföljd) som en domstol ska döma ut. Åtminstone sedan 1800-talet har man särbehandlat unga personer när man ska bestämma straffet för brott. Det finns en mängd skäl till varför en sådan ordning finns, men de som oftast brukar lyftas fram är:

• Unga personer kan typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna. Förmågan till empati och självkontroll utvecklas under uppväxten. Unga personer har sämre förmåga till impulskontroll och förmåga att bedöma de framtida konsekvenserna av sitt handlande.
• Unga personer är typiskt sett mer psykologiskt känsliga för bestraffning än vuxna.
• Samhället bör visa tolerans för att unga personers mognadsprocess innefattar frigörelse från vuxna och experimenterande i olika hänseenden.

Straffmyndighetsåldern

Straffmyndig är en person som har fyllt 15 år. Det innebär att endast en person som har fyllt 15 år kan dömas till ett straff för ett brott. Om någon som inte är straffmyndig begår brott, kan det ändå leda till andra konsekvenser. Polisen kan fortfarande arbeta med en förundersökning och kalla till förhör. Socialtjänsten kan göra insatser för att se till så att personen inte fortsätter begå brott. I vissa speciella fall kan åklagare besluta att inleda en så kallad bevistalan, vilket innebär att en domstol har en förhandling och prövar om en icke-straffmyndig person har begått ett brott. Förhandlingen går till på samma sätt som en vanlig huvudförhandling i brottmål. En bevistalan leder dock inte till att domstolen dömer ut något straff.

Hur bestämmer domstolen straff för den som är 21 år eller äldre?

Innan vi går in på de särskilda reglerna för ungdomar, ska vi kort beskriva hur domstolar resonerar när man dömer ut straff utan att ta hänsyn till någons ungdom, alltså när det är en person som är 21 år eller äldre.

Först kommer domstolen fram till att personen ska dömas för ett brott, det vill säga att åklagaren har lagt fram tillräckligt med bevisning för att det är styrkt bortom rimligt tvivel att personen har gjort något brottsligt och vilket brott det då handlar om.

Nästa steg är att se vad straffskalan för brottet är. Straffskalan står i lagen som har bestämts av riksdagen och är alltså inget som en domare styr över själv. Lagtexten för till exempel misshandel ser ut så här:

BrB 3 kap. 5 §   Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det lägsta fängelsestraff som går att döma till är 14 dagars fängelse. Av lagtexten kan man alltså se att en misshandel kan leda till fängelse i lägst 14 dagar och högst två år.[1] Ringa misshandel kan ge böter eller fängelse i högst sex månader.

När man har sett vilket lägsta och högsta straff som ett brott kan leda till, ska domstolen bedöma var just den gärningen som domstolen nu har framför sig placerar sig på straffskalan. Man kallar detta för gärningens straffvärde. Domstolen bedömer då till exempel vilken skada eller fara som gärningen har lett till. Till sin hjälp har domstolen också praxis, alltså vägledande avgöranden från exempelvis Högsta domstolen. Ett oprovocerat knytnävsslag brukar till exempel ha ett straffvärde på ungefär en månads fängelse, om flera knytnävsslag har utdelats kan straffvärdet bli något eller några månader högre.

När man har bestämt straffvärdet, ska domstolen se om det finns någon anledning att döma till fängelse. Det finns tre skäl att döma till fängelse. Om en gärning har ett straffvärde på över ett år är det ett skäl att döma till fängelse. Om personen tidigare har dömts för andra liknande brott är det också ett skäl att döma till fängelse. Det tredje skälet att döma till fängelse är om gärningen är av en viss sort eller art. Grova rattfyllerier eller mened – att man ljuger i rätten efter att man lovat att tala sanning – är sådana brott som kan leda till fängelse oavsett hur lågt straffvärdet är.

Om det finns skäl att döma till fängelse bestäms straffets längd efter straffvärdet som man kom fram till tidigare. Om domstolen bedömer att det inte finns skäl att döma till fängelse finns det andra straff (påföljder) att välja bland, till exempel villkorlig dom eller skyddstillsyn. Straffvärdet kan då ändå få betydelse eftersom villkorlig dom och skyddstillsyn kan kombineras med böter eller samhällstjänst. Exempelvis bestäms antalet timmar samhällstjänst utifrån straffvärdet för den brottsliga gärningen.

Unga lagöverträdare mellan 15 och 17 år

För personer som är mellan 15 och 17 år, finns det många särskilda regler. Det finns särskilda ungdomsåklagare som utreder brott av omyndiga personer. Det finns också krav på att förundersökningar mot personer som är under 18 år ska göras med stor skyndsamhet. Socialtjänsten involveras också i förundersökningen och kan vara med under förhör med den unge och ska ge ett särskilt yttrande om den unge till domstolen. En person under arton år får häktas bara om det finns synnerliga skäl och häktningen får bara pågå i högst tre månader om det inte är alldeles särskilda omständigheter, till exempel att brottet är väldigt grovt. Omyndiga personer som misstänks för brott får också nästan alltid en offentlig försvarare. Den unges vårdnadshavare kallas till huvudförhandlingen och får då tillfälle att säga något om den unges personliga förhållanden. En huvudförhandling som rör en omyndig person kan också hållas ”bakom stängda dörrar”, det vill säga att allmänheten inte får komma och titta på den.

Men bedömningen av frågan om någon har begått ett brott är densamma som för en vuxen, det finns alltså inga särskilda bevisregler för unga tilltalade.

När det sedan kommer till att bestämma straff för unga, är bedömningen annorlunda jämfört med när det handlar om en person som är 21 år eller äldre. Domstolens bedömning av straffskalan är som utgångspunkt densamma, det finns inget i lagreglerna som säger att straffskalan är annorlunda för omyndiga personer.

När det däremot gäller att bestämma straffets längd tar domstolen hänsyn till gärningspersonens ålder. Först bedömer domstolen vad straffvärdet skulle ha blivit om det var en vuxen som hade begått brottet. Om det är en misshandel med flera slag som lett till att personen fått skador som inte gått över på en gång, kan straffvärdet då bedömas vara fem månaders fängelse.

Sedan tittar domstolen på hur gammal personen faktiskt är.[2] Ju yngre personen är, desto mer justeras straffvärdet. En sådan bedömning kan se ut ungefär så här:

En femtonåring som döms för en misshandel som för en vuxen skulle ge ett straffvärde på fem månader, kommer alltså bedömas ha ett straffvärde på en månads fängelse.

Unga lagöverträdare mellan 18 och 20 år

Även myndiga unga lagöverträdare har många speciella regler. Till exempel kan även sådana huvudförhandlingar hållas helt eller delvis bakom stängda dörrar. Generellt finns det dock färre särskilda regler om själva förundersökningen och rättegången.

Fram till för något år sedan var bedömningen när det gäller att bestämma straffets längd också ganska lik det som gäller för 15–17-åringar. Straffvärdet för 18–20-åringar justerades på samma sätt som för den yngre gruppen, men med en lägre procentsats. Detta har idag ändrats, i alla fall till viss del.

För unga lagöverträdare som har fyllt 18 år ska straffvärdet fortfarande justeras, men nu finns det många viktiga undantag för allvarliga brott. Även personer mellan 18 och 20 år ska dömas på samma sätt som vuxna i dessa fall:

• Om det är ett brott som inte kan ge mindre än ett års fängelse.
• Om någon har försökt, förberett eller underlåtit att avslöja ett brott som inte kan ge mindre än ett års fängelse.
• Om brottets straffvärde uppgår till fängelse i ett år eller mer.

Om det i stället handlar om ett brott som inte går under någon av dessa punkter, till exempel en misshandel som för en vuxen person skulle ge fem månaders fängelse, ska gärningens straffvärde fortfarande justeras. En sådan bedömning kan då se ut så här:

En tjugoåring som döms för en misshandel som för en vuxen skulle ge ett straffvärde på fem månader, kommer alltså bedömas ha ett straffvärde på tre till fyra månaders fängelse.

Nästa steg är att se vilket straff (påföljd) som kan vara aktuellt för en femtonåring eller en tjugoåring som begått ett brott med ett justerat straffvärde. Det är nämligen så att ett straffvärde på fängelsenivå inte automatiskt innebär att man också döms till fängelse. Det ska ni få läsa om i nästa veckas blogginlägg.

Vill du läsa mer?

När barn är misstänkta och utreds för brott | Domarbloggen

Hur bestäms straffet? | Domarbloggen

[1] I praktiken är det högsta straffet för en misshandel ett år och fem månader, eftersom det lägsta straffet för grov misshandel är ett år och sex månader.

[2] Denna del av bedömningen kallas straffmätning. Domstolen kan också beakta andra omständigheter som har med gärningspersonens personliga förhållanden vid straffmätningen, t.ex. om personen är allvarligt sjuk.