En stor del av de mål som handläggs vid tingsrätten utgörs av familjemålen, det vill säga mål som handlar om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn. Föräldrar som inte själva kan lösa dessa frågor om barnen kan vända sig till domstol som kan fatta beslut i frågorna.
Domstolens uppgift är att fatta beslut i tvistefrågorna utifrån ”barnets bästa”. Med detta menas att det inte ska finnas några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det särskilt tas hänsyn till risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort, hålls kvar eller på annat sätt far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska också tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Domstolen har en utredningsskyldighet
I familjemålen har domstolen en skyldighet att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda (6 kap. 19 § föräldrabalken, FB). Några närmare detaljer om vad det innebär framgår inte av lagen. Under handläggningen vid domstolen träffar domstolen endast föräldrarna och deras ombud, ifall de företräds av ombud, men inte barnen. För att kunna fatta beslut utifrån barnens bästa är det därför nödvändigt att domstolen samarbetar med socialnämnderna och får både information om familjerna och hjälp med att genomföra utredningar. Domstolen vänder sig till socialnämnden och sedan är det oftast den avdelning inom socialförvaltningen som kallas familjerätten som genomför de utredningar som domstolen begär.
Upplysningar
Vilken utredning som är nödvändig avgörs i varje enskilt fall. Domstolen tar alltid en inledande kontakt med den socialnämnd där barnet eller föräldern bor för att socialnämnden ska få tillfälle att lämna upplysningar om familjen (6 kap. 19 § andra stycket FB). Socialnämnden får en vecka på sig att lämna upplysningarna till domstolen. I praktiken innebär det att socialnämnden gör en slagning i socialregistret och lämnar eventuella uppgifter som kan ha betydelse för prövningen.
Om socialnämnden har tillgång till information som kan vara av betydelse för domstolens prövning har socialnämnden en skyldighet, utan hinder av sekretess, att lämna den informationen till domstolen. Det betyder att om socialnämnden har genomfört en utredning med stöd av socialtjänstlagen beträffande barnet, till exempel på grund av oro för barnet, är socialnämnden skyldig att på begäran lämna den utredningen till domstolen. En sådan utredning innehåller ofta mycket värdefull information om barnet och föräldrarna som kan ha stor betydelse för hur domstolen ska döma i tvisten mellan föräldrarna.
Snabbupplysningar
Domstolen har också möjlighet att begära att socialnämnden ska lämna snabbupplysningar till domstolen (upplysningar enlig 6 kap. 20 § FB). Snabbupplysningar kan i vissa fall begäras in inför den muntliga förberedelsen, till exempel om de berörda barnen är så pass gamla att de behöver få komma till tals på en gång eller om det finns konkreta risker för att barnen far illa i den pågående situationen. Det vanliga är dock att snabbupplysningar begärs in inför huvudförhandlingen då målet slutligen ska avgöras. Vid dessa upplysningar samtalar utredaren med föräldrarna och oftast med barnen. Barnets inställning till tvisten ska försöka klarläggas om det inte är olämpligt.
Utgångspunkten är att barnen ska få komma till tals. Det går inte att ange specifikt när det kan anses vara olämpligt att tala med barnen. Det är utredaren som får avgöra det utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Det kan till exempel vara så att barnet är för litet för att kunna höras, att barnet nyligen har kommit till tals vid socialtjänsten inom ramen för någon annan utredning eller att barnet är särskilt känsligt.
Södertörns tingsrätt har ett nära samarbete med de familjerätter som finns inom domstolens upptagningsområde. Vi har en överenskommelse som går ut på att familjerätterna ska lämna ”fylliga” snabbupplysningar till oss. Det innebär att vi får lite mer information än vad familjerätten normalt är skyldig att lämna i vanliga snabbupplysningar. Tack vare den informationen får vi ofta ett så bra underlag för vår bedömning att vi inte behöver begära en fördjupad utredning av familjen (se nedan om vårdnads-, boende- och umgängesutredningar). Familjerätten kan i de fylliga upplysningarna samtala med viktiga personer i barnens närhet, till exempel personal på förskola och skola, och hämta in information från sjukvården som kan vara viktig för domstolens bedömning. Ibland händer det också att familjerätten gör hembesök hos föräldrarna och beskriver boendesituationen utifrån de observationer som görs vid hembesöket. Det tar ca sex veckor för socialnämnden att genomföra och färdigställa de fylliga snabbupplysningarna.
Vårdnads-, boende- och umgängesutredning
Om tingsrätten anser att det finns behov av mer utredning kan tingsrätten ge uppdrag till socialnämnden att verkställa en vårdnads-, boende- och umgängesutredning (VBU-utredning) enligt 6 kap. 19 § tredje stycket FB. Den stora skillnaden mellan de upplysningar som har beskrivits ovan och en VBU-utredning är att socialnämnden i en VBU-utredning tar ställning i tvisten och genom en risk- och skyddsbedömning kommer med ett eget förslag till hur tvisten ska lösas utifrån vad som är bäst för barnet. En VBU-utredning tar ca fem månader att genomföra och färdigställa. Domstolen är inte bunden av socialnämndens förslag utan prövar självständigt vilket värde uppgifterna i utredningen har. Normalt sett får en sådan utredning ett stort genomslag eftersom utredningen är grundlig och har utförts av socionomer med särskild kunskap i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge.
Det finns inga särskilda bestämmelser som reglerar vad en VBU-utredning ska innehålla. En allmän utgångspunkt är att utredningen ska begränsas till sådant som objektivt sett kan vara relevant för frågans bedömning. Utredningen måste vara noggrant och omsorgsfullt utförd och bör redovisa alla omständigheter som domstolen bör känna till. I utredningen bör det finnas en beskrivning av de faktiska förhållanden som barnet och föräldrarna lever under, så att domstolen kan skapa sig en uppfattning om hur barnets situation ser ut. Viktig information är därför redovisning av barnets förskole- och skolsituation samt information om barnet som personal vid förskola och skola har lämnat. Vanligen genomför utredarna hembesök hos båda föräldrarna tillsammans med barnen för att kunna bilda sig en uppfattning om såväl boendesituation som samspel mellan barn och förälder. Utredarna håller också samtal med föräldrarna och ett par samtal med barnen. Till skillnad från de samtal med barn som hålls vid snabbupplysningarna träffar utredarna under en VBU-utredning barnen vid ett par tillfällen, varför det finns möjligheter att skapa ett bättre samtalsklimat mellan utredarna och barnet. Det kan bidra till att barnen känner större förtroende för utredarna och har lättare för att öppna upp sig vid samtalen. Om det finns andra personer som har god kännedom om barnens och familjens situation brukar utredarna också samtala med dessa.
De som genomför utredningen har en skyldighet att iaktta krav på saklighet och opartiskhet och de uppgifter som antecknas i utredningen måste redovisas på ett sådant sätt att det inte ska finnas anledning att tro att socialnämnden i förväg har tagit ställning för någon av föräldrarna.
I slutet av utredningen sammanfattar utredarna sina slutsatser och redogör för den relevanta risk- och skyddsbedömningen i det aktuella fallet samt kommer med förslag till hur domstolen ska besluta i frågan. Innan utredningen skickas till domstolen får föräldrarna möjlighet att lämna sina synpunkter på den.
