Ett av de vanligaste brotten i tingsrätt är våldsamt motstånd. Det är samtidigt ovanligt att folk vet vad det egentligen innebär. Brottets namn kan ses som lite missvisande, eftersom det inte krävs vad många skulle kalla för ”våld” för att dömas för våldsamt motstånd.
Våldsamt motstånd regleras i 17 kapitlet. 4 § brottsbalken, där det anges att den som ”genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader”.
Enklare uttryckt innebär straffbestämmelsen att den som försöker hindra till exempel en polis från att göra sitt jobb genom att slåss eller på annat sätt göra motstånd, kan dömas för våldsamt motstånd. Det gäller om personen inte samtidigt begår något av brotten våld mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman eller vissa andra brott. Då döms personen för det brottet i stället för våldsamt motstånd.
Hur mycket våld krävs det för att motståndet ska vara våldsamt?
Det vanligaste är att våldsamt motstånd begås mot poliser, ordningsvakter eller väktare i samband med att den misstänkte ska gripas, avlägsnas från en plats eller på annat sätt tas om hand. Den som då till exempel spänner armarna så att handfängsel inte kan sättas på, kränger med kroppen för att komma loss eller håller fast i något för att inte kunna bäras bort kan göra sig skyldig till våldsamt motstånd. Det krävs alltså inte särskilt mycket våld, utan bara att man fysiskt sätter sig emot myndighetsutövningen. Däremot är ett motstånd som bara är passivt, till exempel att lägga sig på marken, inte våldsamt motstånd.
I de fall när det har utövats allvarligare våld, till exempel slag eller sparkar för att hindra myndighetsutövning, är det oftare våld mot tjänsteman som är aktuellt än våldsamt motstånd. Vissa andra gärningar som begås mot en tjänsteman för att hindra eller påverka myndighetsutövning, som att spotta eller hota att spotta på en tjänsteman, bedöms i stället oftast som förgripelse mot tjänsteman.
Kan man dömas för våldsamt motstånd även om myndighetsingripandet var fel?
En vanlig fråga är om man kan dömas för våldsamt motstånd även om myndighetsutövningen var fel. Ett exempel skulle kunna vara om polisen har gripit någon för narkotikabrott, den personen har gjort motstånd och det sen visar sig att personen var oskyldig till narkotikabrottet. För att inte dömas för våldsamt motstånd i sådana situationer måste det röra sig om uppenbart obefogad myndighetsutövning som man gör motstånd mot. Det är ett väldigt högt ställt krav. Enligt förarbetena till lagen är det tänkt att tillämpas i undantagsfall.
I rättsfallet RH 1992:25 hade till exempel en man satt sig till motvärn mot polisen som tog honom i förvar. Det visade sig att polisen saknade lagligt stöd för att gripa mannen. Svea hovrätt kom fram till att polisen, som hade fått en upplysning om att mannen var efterlyst, inte hade begått en sådan uppenbart obefogad myndighetsutövning att mannen kunde undgå ansvar för våldsamt motstånd. Mannen dömdes därför för våldsamt motstånd. Rättsfallet visar att det krävs väldigt mycket för att det ska vara fråga om uppenbart obefogad myndighetsutövning.
Våldsamt motstånd måste begås med uppsåt
Som för de flesta andra brott krävs det så kallat uppsåt för att dömas för våldsamt motstånd. Uppsåt är lite förenklat ett krav som innebär att den som utför handlingen är medveten om följden av denna. Den som döms för våldsamt motstånd måste ha uppsåt till
- själva motståndet,
- att motståndet begicks mot någon som utövade myndighet och
- att hindra myndighetsutövningen.
Att motståndet måste begås med uppsåt för att gärningsmannen ska dömas är egentligen ganska självklart. Den som till exempel får ett epileptiskt anfall med muskelspasmer under ett polisingripande kan naturligtvis inte dömas för att muskelspasmerna har gjort det svårare att gripa denne.
Uppsåt till att motståndet begicks mot någon som utövade myndighet är lite mer komplicerat att förklara kortfattat. Den lägre gränsen för uppsåt kallas likgiltighetsuppsåt. För att ha likgiltighetsuppsåt till att det rör sig om myndighetsutövning måste man, förenklat uttryckt, i vart fall förstå att det finns en risk att det man hindrar är myndighetsutövning och varit likgiltig till om det har förhållit sig på det sättet. I de fall när det uppenbart rör sig om myndighetsutövning, exempelvis när det rör sig om uniformerade poliser i polisbil, talar man i stället om att gärningsmannen har haft insiktsuppsåt, det vill säga haft insikt i att det rört sig om myndighetsutövning.
Uppsåt krävs även till att hindra myndighetsingripandet. I den juridiska litteraturen har det diskuterats om det följer av hur lagtexten är skriven att det krävs en mer kvalificerad form av uppsåt, så kallat avsiktsuppsåt, till att just ”hindra”. Det skulle i så fall innebära att man måste ha utövat motståndet för att hindra myndighetsingripandet.
Vad är straffet för våldsamt motstånd?
Straffskalan för våldsamt motstånd är böter eller fängelse i upp till sex månader. I de flesta fall bestäms påföljden till dagsböter, det vill säga böter som baseras på den dömdes inkomst. Penningböter, fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn kan dömas ut, men det är väldigt ovanligt.
