Vad gör en utsänd långtidsexpert och projektsamordnare egentligen?

I veckans inlägg ska Pernilla Flank och Björn Lindén försöka att besvara den frågan. De arbetar som långtidsexperter och projektsamordnare i två olika länder. Det finns så klart en hel del skillnader i deras roller som hänger samman både med landet och projektet. Men det finns också många gemensamma beröringspunkter. Helt klart är att arbetet som långtidsexpert och projektsamordnare är både utmanande och utvecklande.

Efter att ha försökt att formulera ett gemensamt svar på frågan insåg vi att trots att vi har, i stort sett, samma uppdrag så ser vårt faktiska arbete ganska olika ut.

Likheter och skillnader i samma uppdrag

Om vi börjar med likheterna så är vi båda anställda av Enheten för internationella relationer på Domstolsverket, för att arbeta på plats i de två länder där Domstolsverket har egna utvecklingsprojekt som finansieras av Sida. De aktuella länderna är Bosnien-Hercegovina och Armenien.

Rollen som projektsamordnare och långtidsexpert har, om man målar med breda penseldrag, fyra huvuddelar.

Att representera Domstolsverket på möten, aktiviteter och i externa kontakter.
Att omvärldsbevaka och rapportera tillbaka till den svenska delen av projektet om vad som sker politiskt i landet, vad som sker i andra närliggande projekt och annat som kan vara viktigt för att veta. Vi gör detta för att projektledarna, och även korttidsexperterna, ska få en bättre lägesbild.
Att underlätta i stort som smått för experterna och projektledarna när de är på plats i landet. Det kan exempelvis handla om planering kring möten och resor.
Att delta som expert i olika aktiviteter. Det kan exempelvis handla om att leda rundabordssamtal, paneldebatter, att delta i konferenser för projektets räkning eller vara lärare vid olika utbildningar.

Projektet i Armenien

Projektet i Armenien har som övergripande mål att öka allmänhetens förtroende för domstolsväsendet och stärka domstolarnas oberoende ställning i samhället. Vi arbetar tätt tillsammans med våra partners, Det höga domarrådet och Akademien för rättsväsendet. Förutom Björn består projektkontoret av två lokalanställda jurister.

Armenien blev självständigt efter Sovjetunionens fall 1990/91 och landet har cirka 3 miljoner invånare. Konflikten kring enklaven Nagorno-Karabach som ligger i Azerbajdzjan har länge varit en oroshärd och under senare tid har den politiska oron eskalerat. Så gott som hela den armeniska befolkningen har tvingats på flykt från området. Den säkerhetspolitiska situationen i landet har också förändrats markant till följd av att förbindelserna med Ryssland försämrats. De försämrade relationerna beror på att Armenien ytterligare närmat sig väst genom olika ställningstaganden.

Trots oroligheterna i landet har arbetet i projektet fungerat över förväntan. Metoden som används i projektet kallas peer-to-peer och innebär att korttidsexperter från Sverige samarbetar med sina kollegor i Armenien. Det är i huvudsak domare som ingår i projektet, men det finns även domstolshandläggare och olika specialister från Domstolsverket som är knutna till projektet. Utbildningar, workshops och rundabordssamtal äger rum på plats i Armenien medan många möten hålls online. Så gott som dagliga kontakter mellan projektsamordnarna i Sverige och projektkontoret i Jerevan är en förutsättning för att arbetet i projektet ska flyta på smidigt.

Projektet i Bosnien-Hercegovina

Projektet i Bosnien-Hercegovina med det svenskklingande namnet ICEA, har som övergripande syfte att stödja arbetet med att öka effektiviteten och transparensen i domstolsväsendet. Ett sådant arbete ligger helt i linje med EU:s kriterier för att landet ska kunna gå vidare som kandidatland.

Bosnien-Hercegovina har cirka 3 miljoner invånare. Sedan Daytonavtalet efter krigsslutet 1995 består landet av två, i stort, självstyrande områden. Det ena området är Federationen Bosnien och Hercegovina och det andra området är Republika Serpska. Det finns också ett administrativt självständigt distrikt som heter Brcko och som ligger i nordöstra Bosnien-Hercegovina.

Domstolsväsendet följer i stort uppdelningen i de olika områdena. Det finns fyra juridiska system i landet och fjorton justitieministerier. Ett nationellt, ett för vardera område och Brcko, samt ytterligare tio i landets kantoner. Någon högsta domstol för hela landet finns inte ännu.

Domstolsverket genomför projektet tillsammans med Kronofogdemyndigheten och det bosniska höga rådet för domare och åklagare, HJPC, vilket är en av de få nationella myndigheterna inom rättsväsendet.

HJPC har en stor projektorganisation med två egna projektledare och egna handläggare som arbetar i projektet. Som utsänd i Bosnien-Hercegovina ligger fokus mycket på att koordinera arbetet både som en länk mellan den svenska och den bosniska projektorganisationen men också mellan de två svenska myndigheterna.

Även i det här projektet arbetar vi peer-to-peer. Korttidsexperter från Sveriges domstolar samarbetar med sina bosniska kollegor på plats i bland annat workshops och möten, men även online.

Vad har de båda projekten gemensamt?

I båda projekten har vi regelbundna kontakterna med ambassaden och Sida och med andra aktörer, projekt och organisationer.

Våra utmaningar och belöningar i arbetet är också, trots olikheterna, likartade. Inledningsvis är de språkliga och kulturella olikheterna naturligtvis betydande. Att komma ensam till ett nytt land och att få ordning på allt praktiskt som krävs för att få en fungerande vardag var krävande.

En annan utmaning var att känna sig bekväm i yrkesrollen, då den i stor utsträckning måste anpassas efter omgivningen. Att bygga upp ett nätverk och att hitta vägar för att få information har också tagit tid.

Belöningarna är dock många. Det är ett omväxlande och utmanande arbete med många kontakter. Vi får använda helt andra färdigheter än de man vanligtvis använder som domare. Det är också en fantastisk möjlighet att få lära känna ett annat land och dess kultur på djupet. Ingen dag är den andra lik och det känns verkligen att insatserna gör nytta. Vi har båda vuxit såväl professionellt som privat!