En typ av ärenden som tingsrätten handlägger är konkurser. Alla har säkert hört talas om konkurs och vet lite grann om vad det innebär men många känner nog inte till hur ett konkursärende handläggs vid domstolen och vad som egentligen händer i en konkurs. Avsikten med den här texten är att översiktligt beskriva detta.
Hur ansöker man om konkurs?
Både privatpersoner och så kallade juridiska personer (bolag, föreningar med mera) kan försättas i konkurs. Det kan däremot inte staten, kommuner, myndigheter och liknande. Det är bara domstolar som kan besluta om konkurs och ett ärende inleds alltid genom att en ansökan om konkurs lämnas eller skickas in till en tingsrätt. Den som i ansökan begärs i konkurs kallas för gäldenären. En gäldenär är någon som har en skuld till någon annan. Ansökan kan komma antingen från gäldenären själv eller från en borgenär, alltså någon som har en fordran – ett krav på betalning – mot gäldenären. Utöver privatpersoner och juridiska personer kan även staten ha en sådan fordran och därmed rätt att ansöka om att en gäldenär försätts i konkurs. I konkursärenden företräds staten av Skatteverket och fordran avser inte sällan just skatteskulder men det kan också handla om trängselavgifter, underhållsstöd med mera. Ansökan ska göras vid den tingsrätt där gäldenären är folkbokförd (för privatpersoner) eller styrelsen har sitt säte (för juridiska personer). En ansökan från gäldenären är avgiftsfri medan en borgenär måste betala en ansökningsavgift som för närvarande är på 2 800 kr.
Vad krävs för att man ska kunna försättas i konkurs?
En förutsättning för att domstolen ska besluta om konkurs är att gäldenären är på obestånd, eller med ett annat ord är insolvent. Detta innebär att gäldenären inte kan betala sina skulder i tid och att oförmågan att betala inte bara är tillfällig utan kan förväntas bli mer varaktig. En gäldenär som ansöker om konkurs antas ha sådan insyn i sin ekonomi att tingsrätten normalt inte ifrågasätter ett påstående om obestånd utan beslutar om konkurs, vanligtvis samma dag som ansökan görs. Samma sak gäller om ansökan kommer från en borgenär och gäldenären därefter medger att bli försatt i konkurs.
Om ansökan kommer från en borgenär och den inte medges av gäldenären håller tingsrätten en konkursförhandling. Det är en rättegång dit borgenären och gäldenären kallas. Parterna ges då tillfälle att argumentera för sin sak och kan hänvisa till skriftliga handlingar eller hålla förhör med en part eller ett vittne. Efter förhandlingen tar tingsrätten ställning till om det finns förutsättningar att försätta gäldenären i konkurs – alltså om borgenären har en fordran mot gäldenären och om gäldenären är på obestånd. Om tingsrätten anser att så är fallet beslutas att gäldenären ska försättas i konkurs men brister det i någon av förutsättningarna avslås ansökan och då blir det ingen konkurs. I båda fallen kan den part som inte är nöjd överklaga beslutet till hovrätten.
Vad händer under konkursen?
När en domstol beslutar om konkurs omhändertas samtliga gäldenärens tillgångar av konkursboet och gäldenären förlorar rätten att förfoga över sin egendom. Undantag görs för egendom som en privatperson behöver för att försörja sig själv och sin familj. Vissa åtgärder som gäldenären vidtagit redan före konkursbeslutet, exempelvis en betalning eller en gåva, kan också tillföras konkursboet. Det sker genom en så kallad återvinningstalan mot mottagaren som på så sätt kan bli skyldig att ge tillbaka det som tagits emot. I samband med ett beslut om konkurs utser domstolen också en konkursförvaltare. Den som utses till förvaltare är normalt advokat och det är endast särskilt kvalificerade personer som kan komma i fråga för uppdraget. Förvaltaren ansvarar för och bestämmer vad som ska hända med de tillgångar som finns i konkursboet.
Förvaltaren ska i ett tidigt skede upprätta en konkursbouppteckning där konkursboets tillgångar och skulder framgår. Det är viktigt att uppgifterna är korrekta och därför är gäldenären (eller ställföreträdare för gäldenären) skyldig att avlägga bouppteckningsed. Även andra personer som kan ha kännedom om konkursboet kan bli skyldiga att avlägga sådan ed. Detta sker vid ett edgångssammanträde i tingsrätten och innebär att den som avlägger ed intygar att bouppteckningen är korrekt, såvitt den personen vet.
Syftet med en konkurs är att under ordnade former och på ett förutsebart sätt se till att samtliga borgenärer så långt som möjligt får betalt. Konkursförvaltaren är skyldig att – med borgenärernas bästa för ögonen – vidta de åtgärder som kan leda till en snabb och förmånlig avveckling av konkursboet. Normalt innebär det att konkursboets egendom ska säljas och fordringar ska drivas in, så snabbt som möjligt och med bästa möjliga resultat, samt att det ska fastställas vilka skulder gäldenären hade vid tiden för konkursbeslutet. Hur detta ska genomföras i praktiken avgör förvaltaren i princip själv. Förvaltaren kan dock samråda med Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM), en del av Kronofogdemyndigheten som ansvarar för tillsynen över förvaltningen.
Hur avslutas konkursen?
När konkursboets egendom och fordringar har omvandlats till pengar och det är utrett vilka skulder gäldenären hade vid konkursbeslutet kan konkursen avslutas. Innan borgenärerna får betalt ska konkurskostnaderna betalas. I dessa ingår bland annat arvode till förvaltaren och vissa kostnader hänförliga till myndigheternas administration. Ibland räcker konkursboets pengar inte ens till att betala konkurskostnaderna. Då avskriver tingsrätten konkursen och det som saknas för att täcka konkurskostnaderna står staten för.
Hur fördelas konkursboets pengar?
Finns det däremot pengar efter att konkurskostnaderna har betalats ska dessa fördelas mellan borgenärerna. Huvudregeln är att alla borgenärer får betalt i proportion till hur stor deras fordran är. Det finns dock regler som i vissa fall ger en borgenär företräde till betalning framför övriga borgenärer. Man brukar då säga att borgenären har förmånsrätt eller att fordran är prioriterad. Exempel kan vara en borgenär som har en säkerhet för sin fordran i gäldenärens egendom (pant eller företagsinteckning) eller en revisor som kräver betalt för arbete som utförts för gäldenären. Leverantörer av varor och tjänster, liksom staten, har normalt ingen förmånsrätt utan har oprioriterade fordringar. Eftersom borgenärer med förmånsrätt ska få betalt först kan resultatet bli att de borgenärer som saknar förmånsrätt endast får en liten del av sin fordran betald eller inte får betalt alls. Hur konkursboets pengar ska fördelas mellan borgenärerna framgår vanligtvis i ett utdelningsförslag. Det upprättas av förvaltaren och fastställs av domstolen. Efter att domstolen fastställt utdelningsförslaget och beslutet vunnit laga kraft ska förvaltaren betala ut pengarna till borgenärerna. I samband med att domstolen avskriver konkursen eller fastställer utdelningsförslaget bestäms även hur mycket förvaltaren ska få i arvode.
Vad händer efter konkursen?
Domstolens beslut att avskriva konkursen eller fastställa utdelningsförslaget innebär att konkursen avslutas. Det är ovanligt att alla borgenärer får full utdelning i konkursen. Om gäldenären är en privatperson finns de skulder som inte betalats kvar även efter att konkursen avslutats. Är gäldenären ett aktiebolag, handelsbolag eller kommanditbolag är bolaget upplöst när konkursen avslutats. Detsamma gäller för ekonomiska föreningar. Skulle konkursen avslutas med överskott, alltså att det finns pengar kvar i konkursboet efter att alla borgenärer fått fullt betalt, ska bolaget respektive föreningen likvideras. Då ska skulderna betalas och tillgångarna delas ut till delägarna innan upplösning sker. Oavsett hur konkursen avslutas leder den alltså till att dessa juridiska personer upplöses.
Hur länge konkursen varar kan skilja sig mycket åt. En okomplicerad konkurs där gäldenären är en privatperson eller ett litet bolag kan vara avslutad inom ett halvår medan lite mer omfattande konkurser ofta pågår i ett eller ett par år. Om ett större bolag försätts i konkurs kan den pågå i flera år innan den avslutas.
