Miljörättens utgångspunkt är kvaliteten på den yttre miljön, såsom luftens, vattnets och markens renhetsgrad, den biologiska mångfalden och naturresursernas förändring vid ett långsiktigt utnyttjande.
Ett ungt rättsområde
Miljörätt har varit ett eget juridiskt ämne under en ganska kort period. I stället har specifika miljörättsliga frågor under en lång tid behandlats var för sig inom olika traditionella rättsområden. Ett sådant är civilrätten och här i första hand den speciella fastighetsrätten, som behandlar frågor om användning av och konkurrens om fast egendom, bland annat när naturresurser utvinns, när mark bebyggs och vid jord- och skogsbruk. Även den så kallade immissionsrätten hör till den speciella fastighetsrätten med regler om krav på skyddsåtgärder, förbud och skadestånd i situationer när en verksamhet på en fastighet förorenar, bullrar eller på liknande sätt stör en grannfastighet.
Miljörättens utveckling
Sedan mitten av 1900-talet har det skett en förskjutning inom miljörätten mot att skydda allmänna miljöintressen. Miljölagstiftningens syfte idag är i första hand att skydda människors hälsa generellt, främja motståndskraftiga ekosystem och att ge förutsättningar för ett uthålligt utnyttjande av naturresurser. Det här ansvaret har i Sverige i huvudsak lagts på myndigheter. Frågor om lagstiftningen som styrmedel för att tillgodose allmänna intressen och frågor om myndighetsutövning mot enskilda regleras inom den offentliga rätten.
Miljöproblemen är också ofta internationella. Luftutsläpp från en stat försurar mark och vatten i andra stater. Havsmiljöer förorenas gemensamt av olika stater. Uttunningen av ozonlagret och växthuseffekten är globala företeelser där det i huvudsak är oväsentligt var på jorden som utsläppet sker. Många djurarter flyttar långa sträckor. För att överleva måste arterna och de biotoper som de är beroende av skyddas i olika stater. Det behövs därför en övergripande internationell rättsordning med krav som är gemensamma för olika stater och med internationella övervakningsorgan. Detta är frågor som hör till folkrätten (internationella rätten) och EU-rätten.
Också andra traditionella rättsområden berörs. Enskildas och organisationers rätt att föra talan mot störande verksamheter, regler om förfarandet i domstolar och myndigheter, liksom vilken rättsverkan ett beslut som rör miljön har, är alla exempel på frågor som hör till processrätten. Möjligheter att bestraffa och därmed även avskräcka från miljöbrott regleras inom straffrätten. Rätten att få ekonomisk ersättning vid en skada som beror på förorening eller annan störning hör till skadeståndsrätten. Regler om miljöskadestånd har inte bara en reparativ funktion (att kompensera den som lidit skada). De fungerar även preventivt (förebyggande) om personer, för att undvika kostnader för eventuella framtida miljöskador, minskar sina utsläpp eller annan påverkan på miljön. Skatter på kemikalier, utsläpp och annat kan också syfta till att vara ekonomiska styrmedel för att minska miljöpåverkan. Sådana regler hör delvis till skatterätten.
Ett eget rättsområde
Trots att miljörättsliga frågor kommer upp inom många av de traditionella juridiska områdena, utgör ämnet idag alltså ett eget område inom juridiken. Detta beror inte i första hand på att mängden miljölagar har vuxit mycket de senaste decennierna i Sverige såväl som i andra stater och mellan stater (konventioner med mera), utan på att miljörätten som rättsområde har ett specifikt kännetecken: relationen mellan rättsreglerna och förhållandena i den yttre miljön.
Mot den bakgrunden går det att göra en indelning av svensk miljölagstiftning i en miljörättslig kärna som består av miljöbalken och vissa andra författningar som specifikt syftar till att skydda miljön, som exempelvis strålskyddslagen. Utanför denna kärna finns flera författningar som reglerar markanvändning och miljöpåverkan, men där miljöskyddssyftet konkurrerar med eller i vissa fall till och med. är underordnat ett eller flera andra syften. Hit hör till exempel plan- och bygglagen, skogsvårdslagen, väglagen och minerallagen. Därutöver finns ett antal författningar och rättsprinciper som inte direkt avser att reglera miljön, men som ändå i större eller mindre grad får betydelse för dess kvalitet. Hit hör regler om egendomsskydd och vissa allmänna rättsprinciper, men också till exempel processrättens regler om besluts överklagbarhet och rättskraft. Till detta kommer EU-rätten, som på olika sätt integrerar i det svenska miljörättssystemet.[1]
[1] För den som vill läsa mer se Den svenska miljörätten (Gabriel Michanek, Charlotta Zetterberg, JUNO version 5, publicerad digitalt 2021) och Speciell fastighetsrätt: Miljöbalken (Bertil Bengtsson, 13 uppl., Uppsala: 2022).
