I tidigare inlägg på den här bloggen har Alicia Mossmann skrivit om rekryteringen av en svensk utsänd jurist till Europadomstolen, du kan läsa inlägget här. I det här inlägget tar jag vid för att berätta något om min väg till Strasbourg, Europadomstolen som sådan och mina sju månader på plats som utsänd domare under utbildning (tingsfiskal).
Vägen till Europadomstolen
Under juristprogrammet hade jag väl egentligen inga tankar på att göra en utbytestermin utomlands, vilket annars är vanligt förekommande. När ansökningstiden för en kurs i Florens hade gått ut fick jag en påminnelse på mejl om att det fanns en möjlighet att få tillbringa två månader i Florens. Jag hoppade på det erbjudandet. Månaderna gav mersmak och ledde till att jag ganska snart därefter även gjorde en praktik på svenska ambassaden i Aten.
Efter avslutade studier upplevde jag dock att det var svårt att veta hur man med en svensk juristexamen skulle kunna få jobb utomlands. Av detta, och flera andra skäl, påbörjade jag i stället min notarietjänstgöring vid Helsingborgs tingsrätt, vilket sedan ledde mig till domarbanan och Svea hovrätt i Stockholm. Det visade sig dock att även den svenska domarutbildningen kan ta en utomlands. För min del har det handlat om Europadomstolen i Strasbourg.
Språket en möjlighet, inte ett hinder
Om man vill jobba för Europeiska unionen eller någon annan europeisk organisation kan det många gånger vara en nackdel att inte kunna någon franska. Även vid Europadomstolen är franskan ett av de två officiella arbetsspråken, men ofta räcker det dock att bara kunna engelska.
Vad jag inte visste sedan tidigare är att arbetet som svensk jurist vid Europadomstolen faktiskt till relativt stor del sker på svenska, framför allt eftersom människor i alla stater som anslutit sig till Europakonventionen kan skriva till domstolen på vilket som helst av medlemsstaternas officiella språk. Som svensk jurist vid Europadomstolen handlar därför mycket om att ta emot ansökningar skrivna på svenska, bedöma dessa och sedan redovisa ansökan och bedömningen på engelska så att övrig domstolspersonal kan ta till sig innehållet.
Handläggningen av ansökningarna sker i stor utsträckning inom de nationella enheterna, som kan variera i storlek. Den svenska tillhör de mindre och består utöver mig av Åsa, även hon domarutbildad i Svea hovrätt och framför allt tidigare notarie vid Södertörns tingsrätt!
Till enheten hör även vår danska chef. Vi arbetar dessutom nära övriga nordiska jurister. Språket varierar därför mellan svenska, engelska, franska och ”nordiska”. Många andra språk hörs i korridorerna. Sammanfattningsvis leder detta till att tiden vid domstolen erbjuder en fantastisk möjlighet att utöka sina språkkunskaper, till exempel genom att gå någon av de kurser som erbjuds de anställda.
Strasbourg – en europeisk mittpunkt
Flerspråkigheten präglar dock inte bara domstolen, utan även stadens gator. Från Strasbourgs stadskärna tar det en dryg timme att vandra över Rhenfloden till Tyskland. För den som inte har tid eller ork finns det dock spårvagnar, ofta med texten ”Strasbourg – europeisk huvudstad” (ungefärligt översatt av mig själv).
Det är dock inte bara närheten till Tyskland som bidrar till den internationella miljön. Europarlamentet och den relativa närheten till såväl medelhavet, som Milano, Paris och London bidrar också i allra högsta grad till den internationella atmosfären. Denna märks inte minst om man i dessa dagar går runt på den stora julmarknad som just nu och fram till julafton dominerar stadskärnan fullständigt och som lockar turister från stora delar av Europa och säkerligen även från andra platser. I samband med detta dekoreras också hela staden med ljus i olika former, vilket livar upp i en tid och ett väder som påminner ganska mycket om Sverige.
Strasbourgs katedral i jultid.
Målen vid Europadomstolen
Även Europadomstolen skulle kunna kallas en mittpunkt, på grund av de cirka 45 000 ansökningarna som domstolen årligen registrerar. Ansökningarna är inskickade av privatpersoner, företag och organisationer från alla delar av Europa. De senaste åren har ungefär 160 av dessa årligen riktats mot Sverige.
När det gäller de svenska målen handlar många om migrationsrättsliga frågor. Andra vanligt förekommande frågor rör till exempel barn (vårdnad, boende, umgänge och omhändertaganden) och brottmålsprocessen, men även miljöfrågor är vanligt förekommande. Under min tid i Strasbourg har domstolen dessutom hållit förhandling i det uppmärksammade miljömålet Duarte Agostinho and Others v. Portugal and 32 others (däribland Sverige). Du kan läsa mer om målet i länk nummer 1 nedan. Spektrumet är alltså brett.
För egen del har arbetet på domstolen framför allt medfört en ökad förståelse för domstolens vägledande avgöranden (praxis), som domstolen sedan en tid tillbaka sammanställer i omfattande guider utifrån olika artiklar och teman. Du hittar guiderna nedan i länk nummer 2. Efter att själv ha använt de här guiderna som arbetsredskap kan jag verkligen rekommendera dem till alla som i sitt arbete kommer i kontakt med frågor som rör Europakonventionen. Jag rekommenderar också alla som är intresserade av att arbeta internationellt att undersöka möjligheten att få komma Strasbourg!
Länk nr 1:
Duarte Agostinho and Others v. Portugal and 32 Others (no. 39371/20) – ECHR – ECHR / CEDH (coe.int)
Länk nr 2:
ECHR Knowledge Sharing – Gateway homepage – ECHR-KS – Knowledge Sharing (coe.int)
Eventuella åsikter och värderingar som uttrycks är skribentens egna och representerar inte Europadomstolen.
